Fortsätt till huvudinnehåll

Så det så.

Eftersom den här bloggen är ett skissblock för tankar och intryck och en sorts bokföring över vad jag borde tänka på, undvika respektive bejaka så kommer här några lärdomar från sommaren 2012:

Semester är viktigt. Dra iväg, få nya intryck. Lufsa runt och njuta av naturen. Tillsammans med man och familj förstås, men en vecka på egen hand nästa sommar vore inte helt fel, så det blir tid att skriva. Våga lite mer. Jag borde vara lite mer som Daniel Sjölin, Katrin Sundberg, Marie Göranzon, Hannes Holm, Daniel Ek och Lars Lerin i Sommar i P1. (Misstänker att Dorsin,  Ismael och Haag också platsar på den listan, har bara inte hunnit lyssna på dem än.) Och Marina Abramovic - såg en av hennes utställningar i Holland för många år sen och nu finns hon i helfigur i K-special på SVT (bara 5 dagar till i svtplay!). Och Björn Ulveaus, denna kloka person som utan polemiserande sammanfattar vad det innebär att vara humanist och ateist. Men sen ska jag inte bara hänga upp mig på allt jag inte kan/är, utan ska också vara stolt över vad jag själv faktiskt är bra på. Ta konsumentansvar. Blivit påmind om varför jag inte ska handla besprutade bananer (bananasthemovie.com och  thebananafilm.com) och varför jag ska undvika produkter med palmolja (första delen av Mattias Klums SVT-serie Fridlyst). Njut av att leva. Det är mycket man rätteligen ska ha dåligt samvete över i denna klimatkrisande orättvisa värld, men det vore fel att inte också njuta av när man har det bra. Efter alla dessa år av pluggande, jobbande och barnsfostrande så tycker jag att jag har rätt att luta mig tillbaka lite nu. Vara lite nöjd. Inte helnöjd, för då stannar man. Men lite.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Julfrossa på Teater Pero

Om du ska se en föreställning nästa jul, med eller utan barn, se den här! "Julfrossa" består av en serie inslag eller smått absurda sketcher med jul som tema. Både glädje och svårmod. Musik, sång, pantomim och underfundiga texter. Enda nackdelen var att det var över alldeles för snabbt, efter bara 45 minuter. Årets sista föreställning gick i tisdags. Jag bokar in nästa år igen. Garanterat.

En kväll som volontär på Centralen

Så har jag gjort ett första pass på Centralen. Efter att ha lämnat kläder, serverat mat på Nobelberget, sorterat insamlade kläder i Tomteboda och gått Röda korsets volontärskurs skrev jag upp mig på fyra kvällstimmar. Det kom inte jättemånga flyktingar med tågen från Malmö just ikväll, åtminstone inte genom de utgångar jag bevakade med några gosedjur och juiceförpackningar redo. Det var tillräckligt många på plats från Polisen, Migrationsverket, Socialen, Röda korset och Refugees Welcome för att göra situationen smidig, vid sidan av frivilliga läkare och jurister. Mitt jobb var att vara medmänniska några timmar. En barnfamilj fick några blöjor. En annan barnfamilj blev kvar hela kvällen i väntan på en vän som skulle betala för deras biljett till Finland. Jag redde ut förutsättningarna för onlinebeställning i biljettluckan på SJ. Som tur var fanns två flerspråkiga killar på plats. Jag lekte med med familjens busiga lilla fyraåring. Till slut ordnades ett tillfälligt boende över natten t

Coexist

Coexist handlar om att möta varje människa som individ och inte som företrädare för nån anonym grupp. Det är inte naivitet utan realism. Vi är tvungna, vi är beroende av varandra vare sig vi vill eller inte. Bättre då vara konstruktiv och bygga broar istället för att hålla på med hat, fördomar, hot, sablar, knivar, järnrör och sånt. Se filmen här: http://www.newsner.com/2015/03/de-ser-skelett-hangla-pa-en-skarm-men-sekunder-senare-budskapet-ar-lika-viktigt-som-det-ar-fantastiskt/