Fortsätt till huvudinnehåll

Några tips mot höstdepression

Det är inte lätt alltid. Men jag försöker. Här är några saker som jag märkt funkar bra för att mota bort höstdepressionens blöta yllevantar. Några sätt att få en skön stämning i vardagen när mörker och köld inkräktar på den spontana livsglädjen:
  • Tänd stearinljus till frukost, lunch och middag.
  • Cykla till jobbet så länge temperaturen tillåter.
  • Le överseende åt cyklisterna som tror att Tour de France går via Stadsgårn i Stockholm.
  • Gå en sväng utomhus. I regn och mörker, i kyla och sol och grådask. Ta olika vägar varje gång. Öva på att notera detaljer i omgivningen och årstidernas tecken.
  • Var artig och tala vänligt till människor i rusningstrafiken oavsett hur dumt de beter sig.
  • Låt din 10-åring laga mat och baka när hon vill och beröm alla initiativ hur det än smakar. Även stjärnkockarna har en gång varit nybörjare.
  • Skratta åt roliga YouTube-klipp med din 13-åring och intressera dig för intrigen i dataspelen.
  • Läs böcker.
  • Lyssna på musik.
  • Se bra filmer, hoppa över de dåliga.
  • Läs de långa artiklarna i dagstidningen. En övning i att ta sig tid, ett sätt att lära sig något nytt och få anledning att fundera över de stora perspektiven.
  • Kom ihåg att du också varit ung/håller vissa värden högt/har drömmar kvar att förverkliga.
  • Ge någon (barnen räknas inte!) väförtjänt beröm minst en gång om dagen.
  • Rita, spela instrument, skriv, gör collage av höstlöv eller vad som helst - bara gör nåt kreativt.
För att få ny energi behöver jag hitta på något radikalt nytt sisådär vart femte år - byta jobb eller gå med i en förening, starta en läsecirkel, göra en annorlunda resa, lära mig något helt främmande. Att göra saker annorlunda, utmana sig själv, håller även själva hjärncellerna på alerten sägs det. Fast då måste man nog göra det oftare än vart femte år...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Deklarera eller blogga?

Foto: Wikipedia Visst skäms man över sina i-världsproblem när man tagit del av familjens berättelse i DN Söndag imorse: en dödligt sjuk son, en som bär på samma sjukdom och kampen för att få ett tredje syskon vars blod kan frysas in som motmedel ifall sjukdomen bryter ut. Mamman Helena; vilken kämpe, vilken förebild! Får påminna sig om att man är lyckligt lottad när ens familj får vara frisk och dessutom har sitt på det torra. Allt annat är lyx och bonus. När man väl konstaterat det (och lovat sig själv att skänka en slant till forskningen snart igen) är man snabbt tillbaka i sitt eget livs små med- och motgångar. Så fungerar väl vi människor. Idag gick jag i närkamp med maskrosor och brännässlor, ogräset i vår trädgård. Friskt vågat är hälften vunnet, tänkte jag. Om de inte får sätta knoppar direkt har man åtminstone en omgång rensning mindre, senare på säsongen. Som trädgårdsägare har jag motvilligt internaliserat fenomenet etnisk rensning, som den där vassa ekonomiskribenten - vad ...

Är man protestant, eller?

Jobbar på att bli mindre protestantisk. Fast det är svårt. Helgen, som utgjordes av två av de varmaste och somrigaste dagarna hittills i år, tillbringade jag till en början plikttroget med att pricka av uppgifter i familjealmanackan: räkna och göra mejlutskick om klasskassan; räkna och redovisa lagkassan; tvätta några maskiner, plocka undan på tomten, ta del av barnens veckobrev från skolan och städa undan i huset. Istället för att skjuta upp det tråkiga, bara dra ut och njuta av solen. Det vet man ju hur sånt slutar. Man dåsar och drömmer sig bort. Blir berusad av dofter från buskar och träd. Njutningsfullt handlingsförlamad. Man struntar snart i klockan, struntar i måltider, struntar i att telefonen ringer. Fastnar förhäxad med näsan i skyn där en björktrast och en skata utkämpar en duell i den döda tallkronan. Noterar ogräset mellan plattorna och skiter glatt i det. Häller upp ett glas vin. Blir myrbiten. Känner solen krypa i huden. Jo, jag gjorde det också. Till slut.

På plats i Tokyo

Japan är som en parallellvärld. Villor med  skjutdörrr och  uppåtvinklade takutsprång, höghus med rundade former. Massor av färgglada reklamskyltar, entoniga utrop och melodislingor som skräller från affärer och tågstationer. Bugningar och långa obegripliga hälsningsfraser. Allt rent, artigt och välordnat. Alla har blankt, tjockt, svart hår och är extremt välklädda. Jordbävningsvarnare på varje kafe. Gatuestetiken kastar en mellan strama kimonos och goth-Lolitor. T-banekartan ser ut som ett garnnystan och vi inser att vi bara sett den ena, att det finns två separata t-banesystem i Tokyo.  Bonsaiträdgårdarna ser ut att vara klippta med nagelsax. Härken av elsladdar och kopplingar hänger i luften mellan de tättliggande smala husen. T oasitsarna har  instrumentpanel  för t.ex.  eluppvärmning. Vi går på Edo-museet och insuper historia. På vår vandrarhems-ryokan sover man på golvet och borstar tänderna i trapphallen, delar på våningens båda ...