Fortsätt till huvudinnehåll

Några tips mot höstdepression

Det är inte lätt alltid. Men jag försöker. Här är några saker som jag märkt funkar bra för att mota bort höstdepressionens blöta yllevantar. Några sätt att få en skön stämning i vardagen när mörker och köld inkräktar på den spontana livsglädjen:
  • Tänd stearinljus till frukost, lunch och middag.
  • Cykla till jobbet så länge temperaturen tillåter.
  • Le överseende åt cyklisterna som tror att Tour de France går via Stadsgårn i Stockholm.
  • Gå en sväng utomhus. I regn och mörker, i kyla och sol och grådask. Ta olika vägar varje gång. Öva på att notera detaljer i omgivningen och årstidernas tecken.
  • Var artig och tala vänligt till människor i rusningstrafiken oavsett hur dumt de beter sig.
  • Låt din 10-åring laga mat och baka när hon vill och beröm alla initiativ hur det än smakar. Även stjärnkockarna har en gång varit nybörjare.
  • Skratta åt roliga YouTube-klipp med din 13-åring och intressera dig för intrigen i dataspelen.
  • Läs böcker.
  • Lyssna på musik.
  • Se bra filmer, hoppa över de dåliga.
  • Läs de långa artiklarna i dagstidningen. En övning i att ta sig tid, ett sätt att lära sig något nytt och få anledning att fundera över de stora perspektiven.
  • Kom ihåg att du också varit ung/håller vissa värden högt/har drömmar kvar att förverkliga.
  • Ge någon (barnen räknas inte!) väförtjänt beröm minst en gång om dagen.
  • Rita, spela instrument, skriv, gör collage av höstlöv eller vad som helst - bara gör nåt kreativt.
För att få ny energi behöver jag hitta på något radikalt nytt sisådär vart femte år - byta jobb eller gå med i en förening, starta en läsecirkel, göra en annorlunda resa, lära mig något helt främmande. Att göra saker annorlunda, utmana sig själv, håller även själva hjärncellerna på alerten sägs det. Fast då måste man nog göra det oftare än vart femte år...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

SVT måste göra en fortsättning!

Varje höst när mörkret sänker sig kommer en stund när solbrännan och semesterminnena från sommaren har flagnat, uppgifterna på jobbet blivit fler än man hinner med och meningen med livet känns allmänt diffus och svårfångad. Så är det åtminstone för mig. Då måste jag mana fram tankar om mål och mening att klänga mig fast vid. Målmedvetet betvinga känslan av långsamt annalkande undergång. Allt medan orken tryter, dagarna blir kortare och stressen byggs upp. Det kan handla om att försöka se positivt på utmaningarna i livspusslet. Bygga upp en naiv längtan till julfriden. Ett annat knep är att välja ut en teveserie att följa slaviskt. Då får veckorna sin fasta lunk, oavsett om någon glömt en läxa eller saknar skridskor och oberoende av om det trillar ner spindlar i badkaret, om kylskåpet producerar is och luktar illa, om fläkten lagt av och handfatet läcker. Min besatthet den här hösten har varit Anno 1790 . Denna otroligt snygga krimialse...

Krönikörer med en alldeles egen stil

Det finns ändå saker kan höja humöret en vanlig grå februarisöndag när man vaknar med ont i nacken, är konstant trött hela dagen och inte alls ser fram emot att gå till jobbet dagen därpå. En av dem är Herr B:s kolumn i DN. Jag önskar jag kunde skriva lika bra. Men den tanken skjuter jag snabbt bort, eftersom det är så roligt att läsa. Där har du en stor dos humor, kvickhet och bildning i anspråklöst ödmjuk förpackning. Dagens krönika: http://www.dn.se/arkiv/namn-och-nytt/herr-b-tar-det-till-nasta-niva/

Nästan insnöad

Det går verkligen ingen nöd på mig. Har mat i kylskåpet, är inte beroende av tåg, har ett jobb med flextid. Bilen har inte kört fast en enda gång eftersom snöröjarna i vår del av Stockholm gör ett bra jobb. Så jag kan bara njuta av vinterlandskapet och OS på teve. Försöker inte oroa mig över saker i andra delar av världen som jag ändå inte kan påverka mer än genom bidrag till organisationer som gör bra saker. Läste t.ex. om vad läkare utan gränser åstadkommer i Haiti. Hur man bäst stödjer demokratins grundvalar i Europa är lite svårare. Läste att den spanske domaren Baltasar Garzón hotas av suspendering efter att ha satt ljuset på massgravar från Franco-tiden. Han är tydligen ovanligt rakryggad och har vågat sätta sig upp mot både Pinochet, Kissinger, Berlusconi, ETA och förhållandena i Guantánamo. I Italien arbetar domare under mordhot från maffian för att de gör sitt jobb. Vi andra kan vara oändligt tacksamma över alla de människor som som håller FN-principerna om lika rättigheter l...