Fortsätt till huvudinnehåll

Gamla mansideal lockar fortfarande - men bara på film

Malin Ullgren slår huvudet på spiken i DN 25/9 när hon skriver om det mansideal som blivit passé politiskt, men som lever inom filmen. Tänk: Mr Rochester, Mr Darcy, Don Draper, Erlend Nikulausson, Bill Compton... Det finns inga som får kvinnohjärtan att klappa i biosalongen som de odrägligt arroganta, aggressiva, tystlåtna. Och det är ju samma sak med kvinnoidealen. Även om det kommer några nya, fräscha filmer varje år så lever det gamla idealet kvar, närmast outrotligt (kvinnan som i grunden ömtålig, beroende, intuitiv). Hollywood-filmer är oftast fortfarande fulla av relationstörstande kvinnor och handlingskraftiga män. Ofta har man bara gjort en läpparnas bekännelse till genustänket och låter den kvinnliga huvudrollen dra en värja i någon scen. Ullgren skriver att kanske kommer en "manlighetens hora/madonna-komplex" i form av "pappa/hingst-komplex" att speglas i populärkulturen framöver. Jag tycker i och för sig att det finns en del filmer som faktiskt gör "den moderna ansvarstagande pappamannen" sexig på ett nytt sätt. Tänker på serien "Våra vänners liv" som handlade om normala killar i vår samtid, mjuka men åtråvärda, och...ja nu kommer jag förstås inte på någon mer. Vi planerar förresten att gå och se den nya familjefilmen om de tre musketörerna med barnen. Får se hur det står till där... Och självklart ska jag se senaste versionen av Jane Eyre och rysa av välbehag när Mr Rochesters basröst dundrar ur skuggorna. Vi är ju som sagt mer eller mindre fast i kulturen vi uppfostrats i. Attraktionsmönster förändras inte på en kafferast. Läs Ullgrens artikel här.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nästan insnöad

Det går verkligen ingen nöd på mig. Har mat i kylskåpet, är inte beroende av tåg, har ett jobb med flextid. Bilen har inte kört fast en enda gång eftersom snöröjarna i vår del av Stockholm gör ett bra jobb. Så jag kan bara njuta av vinterlandskapet och OS på teve. Försöker inte oroa mig över saker i andra delar av världen som jag ändå inte kan påverka mer än genom bidrag till organisationer som gör bra saker. Läste t.ex. om vad läkare utan gränser åstadkommer i Haiti. Hur man bäst stödjer demokratins grundvalar i Europa är lite svårare. Läste att den spanske domaren Baltasar Garzón hotas av suspendering efter att ha satt ljuset på massgravar från Franco-tiden. Han är tydligen ovanligt rakryggad och har vågat sätta sig upp mot både Pinochet, Kissinger, Berlusconi, ETA och förhållandena i Guantánamo. I Italien arbetar domare under mordhot från maffian för att de gör sitt jobb. Vi andra kan vara oändligt tacksamma över alla de människor som som håller FN-principerna om lika rättigheter l...

Om du inte vet vad du ska plugga, läs idéhistoria!

Om du undrar vad idéhistoria ska vara bra för, läs den här artikeln av Håkan Lindgren . Jag pluggade idéhistoria vid Stockholms universitet och det är ett av de bästa val jag gjort. Formade mig som människa. En av dem som formade mitt sätt att se på världen var Norbert Elias, som Lindgrens artikel handlar om. Boken "Sedernas historia" är som sagt ingen historia över framstegen på bordsskickets område, utan "mentalitetshistoria", en teori om vad som driver samhällsutvecklingen. Enligt Elias handlar det inte om t.ex. något gudagivet, någon automatisk drivkraft mot allt högre stadier eller om människans egoistiska intressen, utan det är sociala processer, summan av många människors olika val som styr utvecklingen...

Vindsurfare vid Björkviks brygga

Lukten av tång är inget jag förknippar med november. Men en sån här varm vinterdag ligger den uppspolade tången fortfarande fuktig på klipphällarna. Och luktar sommar. Nu ser jag bara ett par meter framför mig i dimman. Det är som om det inte fanns något bortom bryggan där vi stannat. Bara en stor tom rymd. Vågorna hörs när vi kommer ner på stranden. Taktfasta, skummande, brusande. Precis som på sommaren när den här lilla sandstranden brukar vara fullbelagd av handdukar, leksaker, frysväskor och solande människor i olika grader av avkläddhet. Stenarna är alldeles blanka av väta. Stora, runda stenar. Rundslipad småsten närmare vattnet skaver mot varandra för varje gång jag sätter ner kängorna. Det blåser från havet, kyler ansiktet. Ljudet av en motorbåt som vi aldrig får syn på i dimman hänger kvar i luften länge. Ljudet blåser med vindarna inåt land som om båten fortfarande var helt nära. Tånglukten blandas med jordiga dunster när vi följer stigen som vindlar in ...