Tyckt, tänkt och tecknat...

Såg - minst tio år senare än alla andra som vanligt - " Into the wild " igår som avslutning på fredagkvällen. Filmen kändes väl genomförd, som man säger när innehållet vinglar lite mellan olika ansatser men ändå håller sig på rätt köl. Snyggt filmad och klippt. Den karaktär som gav något bestående intryck var hippiemamman, spelad av Catherine Keener. Bland annat säger hon, karaktären som själv tappat kontakten med en son, nånting i den här stilen: "You look like a beloved child. Don't be unfair." Orättvis var jag också som tonåring. Det förstår jag nu när jag ibland har en trulig tonåring hemma. All den kärlek, omtanke, alla försök att göra rätt, anpassa vad man gör och säger...faller oftast platt. Och det inser inte tonåringen själv förrän hen är vuxen.

Surfare i våtdräkt på övergångsstället, med brädorna under armen. V uxna på skateboard.  Närbutiker med trälådor staplade på varandra, som en vägg av  färska grönsaker.  Vin och sprit  läskigt nära till hands.  Fantastiska cykelbanor.  Alla som röker.  Många kvinnor kortklippta och män som drar barnvagn.  Inte så nödigt chica människor, utan bara snyggt, befriande sportigt och avslappnat.  Marknadsstånd med korv, ost, marmelad, silversmycken, kryddor, kakor.  Doften av fänkål när vi sitter och dricker en dubbel espresso på marknadstorget. Alla sorters fisk i fiskbutiken, alla sorters bläckfisk på restaurangerna.  De slingriga vägarna i det otroligt bergiga landskapet längs kusten. Alla baskiska vägskyltar och de många slagorden och sprejklottret som verkade handla om att Baskien borde bryta sig ut ur Spanien. Tror det var en folkomröstning eller liknande om det när vi var där.  Arkitekturen, blandningen av gammalt och nytt som verkar mycket genomtänkt.  Museet STM me

Jag får göra det här. Jag får sitta vid skrivbordet framför fönstret en vanlig torsdag fast det är ljusan dag. Sitta försjunken i min egen uppdiktade värld och fundera över meningar, ordval, händelseförlopp, skildringar av omgivningarna där min huvudperson rör sig. Medan talgoxen flyger omkring runt fågelholken jag satt upp på en stolpe. Den landar på grenarna i prydnadsträdet, kvittrar lite, flyger och tittar på holken från ett annat perspektiv, landar på en ny gren. Som om han övar inför våren och bosättningssäsongen när det är dags att locka dit en hona. Eller om det är en hona som är ute och letar ett bekvämt bo där man kan ruva på äggen i fred, utan att ekorren, katterna eller andra fåglar kommer åt en. Inte vet jag, kan för lite om hur djuren fungerar. Varför utgår jag ifrån att det är en hanne? Den skarpa svartvita teckningen på huvudet kanske. Kanske ruvar både hona och hanne? En kort stund sitter en mindre fågel med liknande teckning på en annan gren. Den är gråare, dovare

Det finns ändå saker kan höja humöret en vanlig grå februarisöndag när man vaknar med ont i nacken, är konstant trött hela dagen och inte alls ser fram emot att gå till jobbet dagen därpå. En av dem är Herr B:s kolumn i DN. Jag önskar jag kunde skriva lika bra. Men den tanken skjuter jag snabbt bort, eftersom det är så roligt att läsa. Där har du en stor dos humor, kvickhet och bildning i anspråklöst ödmjuk förpackning. Dagens krönika: http://www.dn.se/arkiv/namn-och-nytt/herr-b-tar-det-till-nasta-niva/

Anders Ekström, professor i idéhistoria vid Uppsala universitet, skrev den 19 januari i DN om den polarisering som just nu sätter samhällskontraktet på spel både här och där. Han påpekar att den moderna demokratin bara har 150-200 år på nacken och att den kom till efter en "mödosam etablering av gemensamma institutioner". Ekström menar att alla ekonomiska och tekniska framsteg faktiskt är sekundära i förhållande till dessa grundläggande institutioner. Jag antar att han med samhällsinstitutioner menar lagar, domstolar, riksdag, regering, myndigheter, landsting, kommuner, fria medier - och åtskillnaden mellan de olika institutionerna som är till för att garantera att ingen ensam kan kontrollera samtliga. Och rimligen även institutioner som universitet, skolor, bibliotek och teatrar. Utan institutioner ett mycket mer brutalt samhälle! Han påpekar att grupp- och identitetstänkandet i politiken därför är kontraproduktivt eftersom det förstärker polariseringen, genom att bygga på r

Snökaos, det värsta på hundra år. Men just nu får den fyrtiofemte presidenten i Amerika allt annat att blekna. Börjar ta in kontexten som gjort det möjligt för en pajas utan politisk erfarenhet att vinna valet och få nästan lika många röster som en välmeriterad Hillary Clinton (som ju faktiskt fick flest röster, men pga elektorssystemet ändå inte blir president). Polariseringen mellan stad och landsbygd, den hotade manliga vita medelklass (som jag misstänker i stor utsträckning även styr vad deras  ekonomiskt beroende  hemmafruar tycker och röstar på - på något annat sätt kan jag inte begripa att även vita kvinnor i stor utsträckning valde honom) som tycker att alla andra grupper fått det bättre på deras bekostnad. Självklart handlar det om sexism och glastak, och om en uppdämd rasism. Inte tänkte dessa män låta en kvinna ta över, efter att de tvingats stå ut med en svart president, nej nu var måttet rågat! Hot och hat och en mycket obekymrad inställning till sådant som mäns