Fortsätt till huvudinnehåll

Att skriva är att lära sig se - på riktigt


Jag får göra det här. Jag får sitta vid skrivbordet framför fönstret en vanlig torsdag fast det är ljusan dag. Sitta försjunken i min egen uppdiktade värld och fundera över meningar, ordval, händelseförlopp, skildringar av omgivningarna där min huvudperson rör sig. Medan talgoxen flyger omkring runt fågelholken jag satt upp på en stolpe. Den landar på grenarna i prydnadsträdet, kvittrar lite, flyger och tittar på holken från ett annat perspektiv, landar på en ny gren. Som om han övar inför våren och bosättningssäsongen när det är dags att locka dit en hona. Eller om det är en hona som är ute och letar ett bekvämt bo där man kan ruva på äggen i fred, utan att ekorren, katterna eller andra fåglar kommer åt en. Inte vet jag, kan för lite om hur djuren fungerar. Varför utgår jag ifrån att det är en hanne? Den skarpa svartvita teckningen på huvudet kanske. Kanske ruvar både hona och hanne? En kort stund sitter en mindre fågel med liknande teckning på en annan gren. Den är gråare, dovare i tonerna. Honan tänker jag, eller kanske en blåmes. För talgoxen flaxar lite med vingarna och lyfter en centimeter från sin gren, så att den mindre fågeln blir nervös och flyger iväg som en pil mot häcken vid grannens garage. Det har samlats snö i takpannornas veck. Häromdagen blåste det. Snöränderna som blev kvar ser ut som rader av utropstecken mot det svarta. På gräsmattan ligger också snö mellan tuvorna som aldrig blev nedklippta i höstas. Då när det fortfarande växte så det knakade i trädgården, medan jag börjat planera julmat och klappar och längtade efter att gå i ide. Men gräset fortsatte växa, liksom humlen. Och nästa gång jag tittade, så hade humlestänglerna slingrat sig runt tallen och vindlat sig upp över tallkronans högsta topp. I själva verket var det humlebladen som gjorde att den döda delen av tallen fortfarande var grön. Nu har till och med humlen gett sig och skrumpnat ihop brun, liksom de spridda, sköra resterna av kryddörter i kökslandet. Bara salvian är grön. Jag la några kvistar från den kasserade julgranen över rötterna och hoppas den klarar vintern. Motorn från brevbärarens moped gasar mellan brevlådorna och rösterna från två kvinnor som går förbi på gatan kommer in till mig genom luftventilen. Inte deras ord, bara ljudet av människoröster. Åtminstone antar jag att de är två, även om jag egentligen bara hör den ena. Hon låter glad, som om hon håller på att förklara något hon tycker är viktigt. Jag hör kråkkrax, men talgoxen har flugit någon annanstans. En koltrast tronar högst uppe i körsbärsträdet. Vimpeln dansar oinspirerat på kullen på andra sidan vägen. Jag sitter här vid skrivbordet en dag i veckan, ett litet tag till, och kommer mestadels använda tiden till att gå igenom mitt manus. Inspirerad av Knausgård som jag läser nu - inne på sjätte delen i hans självbiografiska svit - vill jag också fånga naturomgivningarna tydligare. Inte nöja mig med att måla upp en fiktiv ort i huvudet med några typiska attribut, utan tar fram kartor, tittar på gatuvyer, ser hur långt det är att ta sig mellan olika ställen. Funderar över vad som syns på sommaren i just den miljön, vilka synintryck som istället blir framträdande under vinterhalvåret.

Kommentarer

  1. Hej, jag är Theresa Williams Efter att ha varit i relation till Anderson i åratal bröt han upp med mig, jag gjorde allt för att få tillbaka honom, men allt var förgäves, jag ville ha honom tillbaka så mycket på grund av den kärlek jag har för honom, Jag bad honom med allt, jag gjorde löften men han vägrade. Jag förklarade mitt problem för min vän och hon föreslog att jag hellre skulle kontakta en stavningskrock som kunde hjälpa mig att ställa en stavning för att få tillbaka honom men jag är den typen som aldrig trodde att jag hade stavat, jag hade inget annat val än att prova det, jag mailade stavningskanalen och han sa till mig att det inte var något problem att allt kommer att vara bra innan tre dagar, att min ex kommer tillbaka till mig innan tre dagar, han kastade stavningen och förvånansvärt den andra dagen, det var runt 4 pm. Min ex ringde mig, jag blev så förvånad att jag svarade samtalet och allt han sa var att han var så ledsen för allt som hände att han ville att jag skulle återvända till honom, att han älskar mig så mycket. Jag var så glad och gick till honom som var hur vi började leva tillsammans lyckligt igen. Sedan dess har jag lovat att någon jag vet som har ett förhållande problem, skulle jag vara till hjälp för en sådan person genom att referera honom eller henne till den enda verkliga och kraftfulla stavningskastern som hjälpt mig med mitt eget problem. email: {drogunduspellcaster@gmail.com} du kan maila honom om du behöver hjälp i ditt förhållande eller något annat fall.

    1) kärleksspell
    2) Lost Love Spells
    3) Skilsmässa Spells
    4) Äktenskapsstavar
    5) bindande stavning
    6) Breakup Spells
    7) Förvisa en tidigare älskare
    8.) Du vill bli befordrad på ditt kontor / Lotteri stavning
    9) vill tillfredsställa din älskare
    Kontakta den här stora mannen om du har något problem för en bestående lösning
    genom {drogunduspellcaster@gmail.com}

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En kväll som volontär på Centralen

Så har jag gjort ett första pass på Centralen. Efter att ha lämnat kläder, serverat mat på Nobelberget, sorterat insamlade kläder i Tomteboda och gått Röda korsets volontärskurs skrev jag upp mig på fyra kvällstimmar. Det kom inte jättemånga flyktingar med tågen från Malmö just ikväll, åtminstone inte genom de utgångar jag bevakade med några gosedjur och juiceförpackningar redo. Det var tillräckligt många på plats från Polisen, Migrationsverket, Socialen, Röda korset och Refugees Welcome för att göra situationen smidig, vid sidan av frivilliga läkare och jurister. Mitt jobb var att vara medmänniska några timmar. En barnfamilj fick några blöjor. En annan barnfamilj blev kvar hela kvällen i väntan på en vän som skulle betala för deras biljett till Finland. Jag redde ut förutsättningarna för onlinebeställning i biljettluckan på SJ. Som tur var fanns två flerspråkiga killar på plats. Jag lekte med med familjens busiga lilla fyraåring. Till slut ordnades ett tillfälligt boende över natten t

Coexist

Coexist handlar om att möta varje människa som individ och inte som företrädare för nån anonym grupp. Det är inte naivitet utan realism. Vi är tvungna, vi är beroende av varandra vare sig vi vill eller inte. Bättre då vara konstruktiv och bygga broar istället för att hålla på med hat, fördomar, hot, sablar, knivar, järnrör och sånt. Se filmen här: http://www.newsner.com/2015/03/de-ser-skelett-hangla-pa-en-skarm-men-sekunder-senare-budskapet-ar-lika-viktigt-som-det-ar-fantastiskt/

#vardagsuppror

Han som körde bussen imorse har sin egen logik och stannar alltid fem meter från hållplatsen. Istället för den vardagliga rättvisan där alla köar och går på i tur och ordning efter väntetid, verkar han vara ute efter nån sorts gudomlig(?) rättvisa där de saktmodiga/sist anlända skola vara de först påstigna med garanterad sittplats. Eller så avskyr han människors trista förutsebarhet så intensivt att han tycker att vi förtjänar att leva i ovisshet om vilken köriktning som gäller. Är han så är fördomsfull att han tror att den välmående förorten undantagslöst bebos av ärkekonservativa kräk som skulle bli bättre människor av att få alla sina invanda ordningar ställda på huvudet? Eller så tillhör han dem som menar att alla borde vidga sina vyer regelbundet genom att bryta mot invanda beteenden för att det är bra för tillväxten av nya hjärnsynapser och gör det av ren välvilja. I vilket fall som helst är det mest irriterande.