Fortsätt till huvudinnehåll

Svenska värderingar - det är väl i så fall detta

Anders Ekström, professor i idéhistoria vid Uppsala universitet, skrev den 19 januari i DN om den polarisering som just nu sätter samhällskontraktet på spel både här och där. Han påpekar att den moderna demokratin bara har 150-200 år på nacken och att den kom till efter en "mödosam etablering av gemensamma institutioner". Ekström menar att alla ekonomiska och tekniska framsteg faktiskt är sekundära i förhållande till dessa grundläggande institutioner. Jag antar att han med samhällsinstitutioner menar lagar, domstolar, riksdag, regering, myndigheter, landsting, kommuner, fria medier - och åtskillnaden mellan de olika institutionerna som är till för att garantera att ingen ensam kan kontrollera samtliga. Och rimligen även institutioner som universitet, skolor, bibliotek och teatrar. Utan institutioner ett mycket mer brutalt samhälle! Han påpekar att grupp- och identitetstänkandet i politiken därför är kontraproduktivt eftersom det förstärker polariseringen, genom att bygga på representation och rättigheter baserade på etnisk/kulturell, istället för på legal grund. Jag tror han har en viktig poäng där. Ekström verkar mena att det var nyliberalismen som öppnade för denna polarisering och minskade tillit till det gemensamma, genom att efter murens fall 1989 sprida idén om "historiens slut" - att samhällsbygget var färdigt och staten eller det offentligas roll kunde avvecklas. Istället för att värna det ständigt pågående samhällsbygget, som grundas på likhet inför lagen och tilltro till det gemensamma. Institutionernas funktion är ju att överbrygga olikheter och göra det möjligt att leva civiliserat tillsammans genom att varje enskild medborgare tillerkänns samma människovärde, frihet, rättigheter och skyldigheter. Är det inte just den bedriften som vi borde lyfta fram som det bästa resultatet av sanna svenska värderingar?

http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/anders-ekstrom-sa-skapade-vi-ett-samhalle-dar-mainstream-ar-den-nya-extremen/

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

SVT måste göra en fortsättning!

Varje höst när mörkret sänker sig kommer en stund när solbrännan och semesterminnena från sommaren har flagnat, uppgifterna på jobbet blivit fler än man hinner med och meningen med livet känns allmänt diffus och svårfångad. Så är det åtminstone för mig. Då måste jag mana fram tankar om mål och mening att klänga mig fast vid. Målmedvetet betvinga känslan av långsamt annalkande undergång. Allt medan orken tryter, dagarna blir kortare och stressen byggs upp. Det kan handla om att försöka se positivt på utmaningarna i livspusslet. Bygga upp en naiv längtan till julfriden. Ett annat knep är att välja ut en teveserie att följa slaviskt. Då får veckorna sin fasta lunk, oavsett om någon glömt en läxa eller saknar skridskor och oberoende av om det trillar ner spindlar i badkaret, om kylskåpet producerar is och luktar illa, om fläkten lagt av och handfatet läcker. Min besatthet den här hösten har varit Anno 1790 . Denna otroligt snygga krimialse...

Krönikörer med en alldeles egen stil

Det finns ändå saker kan höja humöret en vanlig grå februarisöndag när man vaknar med ont i nacken, är konstant trött hela dagen och inte alls ser fram emot att gå till jobbet dagen därpå. En av dem är Herr B:s kolumn i DN. Jag önskar jag kunde skriva lika bra. Men den tanken skjuter jag snabbt bort, eftersom det är så roligt att läsa. Där har du en stor dos humor, kvickhet och bildning i anspråklöst ödmjuk förpackning. Dagens krönika: http://www.dn.se/arkiv/namn-och-nytt/herr-b-tar-det-till-nasta-niva/

Deklarera eller blogga?

Foto: Wikipedia Visst skäms man över sina i-världsproblem när man tagit del av familjens berättelse i DN Söndag imorse: en dödligt sjuk son, en som bär på samma sjukdom och kampen för att få ett tredje syskon vars blod kan frysas in som motmedel ifall sjukdomen bryter ut. Mamman Helena; vilken kämpe, vilken förebild! Får påminna sig om att man är lyckligt lottad när ens familj får vara frisk och dessutom har sitt på det torra. Allt annat är lyx och bonus. När man väl konstaterat det (och lovat sig själv att skänka en slant till forskningen snart igen) är man snabbt tillbaka i sitt eget livs små med- och motgångar. Så fungerar väl vi människor. Idag gick jag i närkamp med maskrosor och brännässlor, ogräset i vår trädgård. Friskt vågat är hälften vunnet, tänkte jag. Om de inte får sätta knoppar direkt har man åtminstone en omgång rensning mindre, senare på säsongen. Som trädgårdsägare har jag motvilligt internaliserat fenomenet etnisk rensning, som den där vassa ekonomiskribenten - vad ...