Tyckt, tänkt och tecknat...

Minus femton grader och isflak på Chicago river. Ändå är jag är överväldigad av resan. Inte bara för att jag upptäckte 'tonfisktartar' (jag levde i princip på tonfisk), eller såg matchen Chicago Bulls--Brooklyn Nets på Union Centre, eller fick en heldag på Chicago Art Institute vid sidan av själva konferensen. Det är helt enkelt uppfriskande att resa på egen hand ibland. Stimulerande att befinna sig på en plats som tvingar dig att artikulera vad du vill och bli tydlig i konturerna. Och sympatiska människor, snygg skyline, spännande gator. Jag försöker också le och vara bestämd samtidigt, behöver öva på det. Här strävar man mer efter att göra än att vara. Baksidorna av ett samhälle som är uppbyggt kring framgångsrika entreprenörer är förstås stor lönedifferentiering, segregering och att den som blir sjuk är utlämnad till välgörenhet. Ett inslag på tevenyheterna en kväll handlar om en familj som inte har råd att betala för sin bebis respirator längre, man går ut med en vädja...

Det här låten, alltså. Kommer ihåg att vi snubblade in på ett lerigt fält under en festival i utkanten av nån irländsk stad eller by när vi tågluffade på ön en sommar för länge sen. Det stod en tjej i balklänning och elgitarr på scenen. Det var så otroligt coolt. Jag hade ingen aning om vem det var. Men sen köpte jag skivan med Absolutely Barking Stars, den som heter Life is sweet. Hela skivan är fantastisk. Maria McKee , alltså. Passar väl bra när ett nytt år är i antågande?

Vinterns första plåtskador är ett faktum. På lördagsmorgonen står en röd sedan nedhasad i diket med nosen tryckt mot grannens brevlåda. Det var den där killen som alltid åker lite för fort. Hoppas han tar det lite lugnare framöver. Min dotter har plockat upp ett ironiskt uttryck: Varför vara glad i dag när man kan oroa sig för morgondagen? Det påminner om boktiteln: Varför vara lycklig när du kan vara normal?  Den tipsade en kollega om. Har hunnit med lussebak, middag och vinprovning hos goda vänner, promenad, allmän städning och tvätt som vanligt och ändå känns helgen för kort. Min inre kompass är inställd på jul och ledighet nu. Det blir så när det snöat och man bakat och tagit fram julljusstakarna, ljusslingorna och lyssnat på olika Spotify-listor med julmusik. Som den här låten med Henrik Dorsin. Nu ska jag kolla om det finns biljetter till Shakespeares samlade verk på Boulevardteatern och så ska jag kolla vad samtalsserien På djupet på Stadsteatern bjuder på. Och så ska jag ...

Tänk om alla påkostade broschyrer som fyller brevlådan när man har en 15-åring i huset, istället gick till skolan, lärarna och undervisningen. Skolval. Jag kan inte hitta ett enda riktigt vettigt argument för detta påhitt. Den naiva marknadsanpassning av skola och vård som berikar några få och dränerar för så många andra. Vilket fiasko. Den välbeställda medelklassen fick mer kvar i plånboken med "Nya moderaterna" och valde att se åt andra hållet, valde att slippa tänka på ideologi och hålla tummarna och hoppas att frihetsivrarna skulle få rätt. Men nej. Facit är inte nationellt högre kvalitet, utan ökade klyftor och pengar i sjön. För övrigt så gläds jag åt att recensenten i dagens DN ger ord åt min oförståelse inför haussen av Donna Tartts genombrottsroman när den kom. Däremot är jag sugen på att läsa Jonas Karlssons nya novellsamling. Och i bokcirkeln ska vi återvända till Löwensköldska ringen . Ser fram emot några insnöade lediga mellandagar i soffan. Men först ska det ...

  I år var jag på Bokmässan för första gången i mitt liv! Det var sannerligen på tiden, ja. Spännande. Mer varierat än jag kunnat föreställa mig. Fingrade på Zugmunt Bauman-titlar i Daidaols monter och deckare i de stora förlagens hyllor, på manga-CD och julkort och konstvykort, barnböcker, informationsblad mot droger och informationsblad för solidaritet... Gick vilse ett par gånger. Det var helt klart ett misstag att tänka "Hm, bra bok, hit ska jag gå tillbaka sen och handla", eftersom jag inte hittade tillbaka. Forskartorget var lyckat. Gillade Sveriges Unga Akademis utmaning som den dagen var en fråga nåt i stil med: "Vilken sorts forskning vill du se mer av i framtiden?" Det var kul att läsa alla post-it-lappar med svar från mässbesökarna. Sen hade jag turen att det inte fanns något hotellrum kvar åt mig på kvällen. Bara en svit! Att få ostörd tid att jobba på tåget var också fantastiskt. Öppet kontorslandskap är trevligt, men jobba koncentrerat och tä...

Varannan klassiker, bestämde vi i bokcirkeln. Nu är "Idioten" på 584 sidor avverkad. Det var det pratigaste jag läst på länge. Intressant, till en början, som idéroman där idealism/naivitet ställs mot nihilism. De olika förhållningssätten personifieras av huvudpersonen, en sjuklig, idealistisk, fattig furste, och de olika figurer han stöter på när han återvänder till Tsar-Ryssland efter en sanatorievistelse i Schweiz för behandling av sin epilepsi. Men det blir aldrig spännande eller särskilt medryckande. Fast de första kapitlen lovar gott. Ta bara den här meningen: "Den svarthårige grannen i sin sköna päls hade suttit och iakttagit allt detta, delvis i brist på annan sysselsättning, och med det ofinkänsliga småleende med vilket man ibland så ogenerat och lättsinnigt uttrycker sin tillfredsställelse över andras obehag, frågade han: -Fryser ni?"  Eller när dåtida Petersburgs medelklass beskrivs som ett samhälle som låter skvallermedia och oroligt varumärkesvårdande...