Tyckt, tänkt och tecknat...

Vinterns första plåtskador är ett faktum. På lördagsmorgonen står en röd sedan nedhasad i diket med nosen tryckt mot grannens brevlåda. Det var den där killen som alltid åker lite för fort. Hoppas han tar det lite lugnare framöver. Min dotter har plockat upp ett ironiskt uttryck: Varför vara glad i dag när man kan oroa sig för morgondagen? Det påminner om boktiteln: Varför vara lycklig när du kan vara normal?  Den tipsade en kollega om. Har hunnit med lussebak, middag och vinprovning hos goda vänner, promenad, allmän städning och tvätt som vanligt och ändå känns helgen för kort. Min inre kompass är inställd på jul och ledighet nu. Det blir så när det snöat och man bakat och tagit fram julljusstakarna, ljusslingorna och lyssnat på olika Spotify-listor med julmusik. Som den här låten med Henrik Dorsin. Nu ska jag kolla om det finns biljetter till Shakespeares samlade verk på Boulevardteatern och så ska jag kolla vad samtalsserien På djupet på Stadsteatern bjuder på. Och så ska jag ...

Tänk om alla påkostade broschyrer som fyller brevlådan när man har en 15-åring i huset, istället gick till skolan, lärarna och undervisningen. Skolval. Jag kan inte hitta ett enda riktigt vettigt argument för detta påhitt. Den naiva marknadsanpassning av skola och vård som berikar några få och dränerar för så många andra. Vilket fiasko. Den välbeställda medelklassen fick mer kvar i plånboken med "Nya moderaterna" och valde att se åt andra hållet, valde att slippa tänka på ideologi och hålla tummarna och hoppas att frihetsivrarna skulle få rätt. Men nej. Facit är inte nationellt högre kvalitet, utan ökade klyftor och pengar i sjön. För övrigt så gläds jag åt att recensenten i dagens DN ger ord åt min oförståelse inför haussen av Donna Tartts genombrottsroman när den kom. Däremot är jag sugen på att läsa Jonas Karlssons nya novellsamling. Och i bokcirkeln ska vi återvända till Löwensköldska ringen . Ser fram emot några insnöade lediga mellandagar i soffan. Men först ska det ...

  I år var jag på Bokmässan för första gången i mitt liv! Det var sannerligen på tiden, ja. Spännande. Mer varierat än jag kunnat föreställa mig. Fingrade på Zugmunt Bauman-titlar i Daidaols monter och deckare i de stora förlagens hyllor, på manga-CD och julkort och konstvykort, barnböcker, informationsblad mot droger och informationsblad för solidaritet... Gick vilse ett par gånger. Det var helt klart ett misstag att tänka "Hm, bra bok, hit ska jag gå tillbaka sen och handla", eftersom jag inte hittade tillbaka. Forskartorget var lyckat. Gillade Sveriges Unga Akademis utmaning som den dagen var en fråga nåt i stil med: "Vilken sorts forskning vill du se mer av i framtiden?" Det var kul att läsa alla post-it-lappar med svar från mässbesökarna. Sen hade jag turen att det inte fanns något hotellrum kvar åt mig på kvällen. Bara en svit! Att få ostörd tid att jobba på tåget var också fantastiskt. Öppet kontorslandskap är trevligt, men jobba koncentrerat och tä...

Varannan klassiker, bestämde vi i bokcirkeln. Nu är "Idioten" på 584 sidor avverkad. Det var det pratigaste jag läst på länge. Intressant, till en början, som idéroman där idealism/naivitet ställs mot nihilism. De olika förhållningssätten personifieras av huvudpersonen, en sjuklig, idealistisk, fattig furste, och de olika figurer han stöter på när han återvänder till Tsar-Ryssland efter en sanatorievistelse i Schweiz för behandling av sin epilepsi. Men det blir aldrig spännande eller särskilt medryckande. Fast de första kapitlen lovar gott. Ta bara den här meningen: "Den svarthårige grannen i sin sköna päls hade suttit och iakttagit allt detta, delvis i brist på annan sysselsättning, och med det ofinkänsliga småleende med vilket man ibland så ogenerat och lättsinnigt uttrycker sin tillfredsställelse över andras obehag, frågade han: -Fryser ni?"  Eller när dåtida Petersburgs medelklass beskrivs som ett samhälle som låter skvallermedia och oroligt varumärkesvårdande...

Imorse blev jag prejad av en lycra-fascist igen. Var tvungen att bromsa och gira så tvärt att kedjan hoppade av. Andra gången på samma ställe. Den där flaskhalsen på vägen ner från Värmdövägen in på raksträckan vid Hammarby sjöstad. Killen skulle absolut ligga kvar i sin kompis vinddrag vilket innebar att han var tvungen att skära in i det meterlåga mellarum som uppstod mellan kompisens backdäck och mitt framdäck. Det är bara det att jag inte har någon lust att stanna för att tråckla på cykelkedjor på vägen till jobbet. Fast då har man ändå haft tur, om det inte är värre än att kedjan hoppar av. Världen tycks sprickfull av män som tycker att de har all rätt att riskera ditt liv + din cykel/bil. De vet inget bättre än att tvinga andra att bromsa in och lämna plats åt dem. De osedda stackarna. Nå, jag såg dig idag. Hade jag sett dig igen, vid ett rödljus lite längre fram, så hade jag kanske krossat knäskålarna på dig. Eller förlåt, vad är det jag säger! Inte stannar du vid rödlju...

En gråmulen blåsig dag som idag är det flädersaft, körsbär och alvedon som gäller när väskorna landat i hallen. Har just kommit hem från landet. Packat, plockat undan ute och inne, städat ur stugorna, burit i och ur båten i ihärdig vind och sen landat hemma med hämt-thai och värktablett mot nacken. Laddat en första tvättmaskin. Betalat räkningar, svarat på meddelanden, kollat facebook, gjort nya inköpslistor till Bygg-Ole. Sommarledigheten är som bäst med en blandning av intensivt umgänge, långsamma dagar bara med lilla familjen och en del total ensamhet. Den senaste veckan har jag fått lite av allt. Jag har badat, sågat, snickrat, njutit solnedgångar, umgåtts, druckit sommaren till, ätit gott, diskat handdisk med sällskap av P1 (lyssnat på serien om fördomar "Jag retar mig på dig" och följetongen "Madame Bovary"), fällt ett dött träd, läst i Tove Janssons "Sommarboken" för dottern, dödat spindlar, löst korsord och tack vare svågerns investering i 4G...