Fortsätt till huvudinnehåll

Förbannade lycra-fascister...

Imorse blev jag prejad av en lycra-fascist igen. Var tvungen att bromsa och gira så tvärt att kedjan hoppade av. Andra gången på samma ställe. Den där flaskhalsen på vägen ner från Värmdövägen in på raksträckan vid Hammarby sjöstad. Killen skulle absolut ligga kvar i sin kompis vinddrag vilket innebar att han var tvungen att skära in i det meterlåga mellarum som uppstod mellan kompisens backdäck och mitt framdäck. Det är bara det att jag inte har någon lust att stanna för att tråckla på cykelkedjor på vägen till jobbet. Fast då har man ändå haft tur, om det inte är värre än att kedjan hoppar av. Världen tycks sprickfull av män som tycker att de har all rätt att riskera ditt liv + din cykel/bil. De vet inget bättre än att tvinga andra att bromsa in och lämna plats åt dem. De osedda stackarna. Nå, jag såg dig idag. Hade jag sett dig igen, vid ett rödljus lite längre fram, så hade jag kanske krossat knäskålarna på dig. Eller förlåt, vad är det jag säger! Inte stannar du vid rödljus... Sen finns det många hänsynsfulla manliga cyklister också. Absolut. Jag är ingen medlem av den allmänna cyklisthatarklubben. Men den växer också, just på grund av de där idioterna som tror på principen om den starkes rätt att slå sig fram. 
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Krönikörer med en alldeles egen stil

Det finns ändå saker kan höja humöret en vanlig grå februarisöndag när man vaknar med ont i nacken, är konstant trött hela dagen och inte alls ser fram emot att gå till jobbet dagen därpå. En av dem är Herr B:s kolumn i DN. Jag önskar jag kunde skriva lika bra. Men den tanken skjuter jag snabbt bort, eftersom det är så roligt att läsa. Där har du en stor dos humor, kvickhet och bildning i anspråklöst ödmjuk förpackning. Dagens krönika: http://www.dn.se/arkiv/namn-och-nytt/herr-b-tar-det-till-nasta-niva/
Skicka en kommentar
Läs mer

Deklarera eller blogga?

Foto: Wikipedia Visst skäms man över sina i-världsproblem när man tagit del av familjens berättelse i DN Söndag imorse: en dödligt sjuk son, en som bär på samma sjukdom och kampen för att få ett tredje syskon vars blod kan frysas in som motmedel ifall sjukdomen bryter ut. Mamman Helena; vilken kämpe, vilken förebild! Får påminna sig om att man är lyckligt lottad när ens familj får vara frisk och dessutom har sitt på det torra. Allt annat är lyx och bonus. När man väl konstaterat det (och lovat sig själv att skänka en slant till forskningen snart igen) är man snabbt tillbaka i sitt eget livs små med- och motgångar. Så fungerar väl vi människor. Idag gick jag i närkamp med maskrosor och brännässlor, ogräset i vår trädgård. Friskt vågat är hälften vunnet, tänkte jag. Om de inte får sätta knoppar direkt har man åtminstone en omgång rensning mindre, senare på säsongen. Som trädgårdsägare har jag motvilligt internaliserat fenomenet etnisk rensning, som den där vassa ekonomiskribenten - vad ...
3 kommentarer
Läs mer

SVT måste göra en fortsättning!

Varje höst när mörkret sänker sig kommer en stund när solbrännan och semesterminnena från sommaren har flagnat, uppgifterna på jobbet blivit fler än man hinner med och meningen med livet känns allmänt diffus och svårfångad. Så är det åtminstone för mig. Då måste jag mana fram tankar om mål och mening att klänga mig fast vid. Målmedvetet betvinga känslan av långsamt annalkande undergång. Allt medan orken tryter, dagarna blir kortare och stressen byggs upp. Det kan handla om att försöka se positivt på utmaningarna i livspusslet. Bygga upp en naiv längtan till julfriden. Ett annat knep är att välja ut en teveserie att följa slaviskt. Då får veckorna sin fasta lunk, oavsett om någon glömt en läxa eller saknar skridskor och oberoende av om det trillar ner spindlar i badkaret, om kylskåpet producerar is och luktar illa, om fläkten lagt av och handfatet läcker. Min besatthet den här hösten har varit Anno 1790 . Denna otroligt snygga krimialse...
2 kommentarer
Läs mer