Förbannade lycra-fascister...

Imorse blev jag prejad av en lycra-fascist igen. Var tvungen att bromsa och gira så tvärt att kedjan hoppade av. Andra gången på samma ställe. Den där flaskhalsen på vägen ner från Värmdövägen in på raksträckan vid Hammarby sjöstad. Killen skulle absolut ligga kvar i sin kompis vinddrag vilket innebar att han var tvungen att skära in i det meterlåga mellarum som uppstod mellan kompisens backdäck och mitt framdäck. Det är bara det att jag inte har någon lust att stanna för att tråckla på cykelkedjor på vägen till jobbet. Fast då har man ändå haft tur, om det inte är värre än att kedjan hoppar av. Världen tycks sprickfull av män som tycker att de har all rätt att riskera ditt liv + din cykel/bil. De vet inget bättre än att tvinga andra att bromsa in och lämna plats åt dem. De osedda stackarna. Nå, jag såg dig idag. Hade jag sett dig igen, vid ett rödljus lite längre fram, så hade jag kanske krossat knäskålarna på dig. Eller förlåt, vad är det jag säger! Inte stannar du vid rödljus... Sen finns det många hänsynsfulla manliga cyklister också. Absolut. Jag är ingen medlem av den allmänna cyklisthatarklubben. Men den växer också, just på grund av de där idioterna som tror på principen om den starkes rätt att slå sig fram.