Tyckt, tänkt och tecknat...

C'est pas grave. Den gravida servitrisen spiller espresson över ryggsäcken och mitt ben. Det är en och en halv timme tills tåget går mot Paris. Är lite trög för jag har sovit illa de senaste nätterna. Men härlig rundtur blev det. Vi började i Bourdeaux, hyrde bil och följde floden Dordogne in i det bördiga inre av Frankrike. De vita kalkstensklipporna vid kusten övergrick i gult och rött inåt landet. Vi har sett grottorna där Europas första människor levde, sett borgar och slott, vinodlingar, små byar som sett lik dana ut sen medeltiden och sluttande ängar med nybärgat hö och solrosfält som måste inspirerat van Gogh när det begav sig och bott på paradisliknande gårdar. Och här i Brive slutar alltså resan. Här har vi mest sett lastbilar, resenärer med rullväskor, biltjuvar och små butiker som stängt för siestan. Ett par dagar i Paris också, sen bär det hem. PS: Läser på DN.se Annika Borgs inlägg och religion och politik: " Har akademiker drabbats av en masochistisk epedemi? ...

Nu är det som det brukar igen. Ömsom regn, ömsom sol. Midsommarfirandet blev extremt lantligt i år. Folk kom åkande till firandet på ortens gods i lövade höskrindor. Har inte sett så många traktorer samtidigt sedan vi var på öländsk skördefest, där de tävlade i parallellslalom med veteranåk. Dans kring midsommarstången och piknik med kall öl och tunnbrödrullar med gubbröra kändes helt rätt. Körde från stan samma morgon och var så trött att jag hann flera mil åt fel håll på E18 innan jag upptäckte misstaget. Men nu är det officiellt sommar och ingen kan få mig att skynda, inte ens L som tycker det tar lång tid för mig att dricka upp kaffet och komma till läshörnan. Vi högläser ur "Godnatt mr Tom". Minns vilken läsupplevelse den var när jag var i samma ålder. Kanske är det förklaringen till min obegripliga livslånga romantisering av engelsk landsbygd som inte ens några veckors språkresa i fjortonårsåldern rådde bot på. PS: Det vore fel av mig att låta någon tro att de flesta av...

Ja, det är sant. Sex veckor ligger blanka och väntar. Det är overkligt men sant. Får inte bli för overkligt bara, måste ju börja njuta med en gång så att jag inte förlorar en sekund av det! Men det tar väl några dagar innan man kommer ner, innan axlarna sjunker, man börjar gå långsamt och sover gott och slutar gnissla tänder. Eftersom jag inte orkade fundera över hur jag bäst borde fira detta med semester så inledde jag med en romcom i soffan igår kväll (Going the distance) och efter sen frukost ska jag återförena mig med familjen och fira midsommar i det gröna. Ska bli skönt! Kanske jag till och med ser von Triers Melancholia i sommar. Först när jag läst kloka Karin Johannissons essä i torsdagens DN får jag lust. Jag säger ju det; idéhistoriker sätter allt i kontext (hittar inte texten på webben än, men hon har skrivit fler intressanta artiklar att läsa under tiden). Ingela Lind skriver också lockande om Knausgårds Min kamp . Tänk om man skulle hinna läsa den också? Sen ögnar jag all...

Anita Goldman skriver en liten notis i dag i DN: "Idag är det, med miljöaktivisten Bill McKibbens ord, 'realisterna som är orealistiska och utopisterna som är realister'. Vi kan inte fortsätta på vår inslagna väg och de som menar att förespråkarna av alternativ till tillväxtekonomi, kärnkraft, köttindustri och rovdrift är orealistiska och 'välmenande men romantiska utopister' är i själva verket den moderna västerländska framstegsutopins mest romantiska tillskyndare." Smaka på den!

DN-ledaren idag dömer ut det tyska beslutet att fasa ut kärnkraften efter år 2022. Visst, elpriset lär stiga om fler fasar ut kärnkraften, men det sätter också press på utveckling av energisnåla produkter och av andra elkällor. Och nöden brukar vara uppfinningarnas moder. I TV4-nyheterna intervjuas folk från kolindustrin i Ohio, där en företrädare för branschlobbyn säger att koldioxidet som USA släpper ut inte spelar någon roll alls eftersom kinesiska utsläpp är så mycket större. Och så tillägger han det ultimata argumentet att kolet behövs för att hålla tillväxten igång. Och de där grabbarna bestämmer. Det gör de alltid. Men det där med ständig tillväxt...nån gång måste väl det mantrat börja ifrågasättas på bred front. Jag vet; det är en stor omställning. Men vad är alternativet? För att hålla det kort: Såga inte den gren du sitter på. Kejsaren är naken. Kedjan blir aldrig starkare än den svagaste länken. PS: Dagens största nyhet är väl ändå TV4-sportens: "Om det hade varit lan...

Har just sett "Dokument utifrån" om Amnesty, som firar 50 år. Samtidshistoria på en timme. Dags att återuppta pennan och börja skriva brev igen kanske, som på det händelserika 80-talet - göra nåt vettigt på fritiden, utanför den egna kretsen. Se dokumentären på SVT Play ! Där finns förresten också Sapmi sessions, Married single other, Kobra och Bored to death - sevärda alltihop, av olika skäl. Resten av helgen i snabbspolning: lunch med gamla SL-kollegor, besök av bror och brorsbarn, creperimiddag med F på Söder, ett par riktigt bra filmer (Jag har älskat dig så länge, Sunshine state), uppmärksammad av L på mors dag (gulligt och märkligt), födelsedags- och semesterplanering, tvätt, dust med ogräset, lite dåligt samvete över utebliven träning/engagemang. En väldigt stilla helg. Förhoppningsvis lite piggare igen efter förra veckans totala mentala urpumpning. Har väl aldrig varit så trött. Skiter egentligen i vad det beror på, bara det går över. Jaha, det här blev ju osammanhäng...

Gått och pulat hemma, diskat, tagit hand om tvätt, vattnat blommorna, plockat undan, hjälpt E att planera sina målsättningar för nästa termin inför utvecklingssamtalet imorgon. Förnöjd men jävligt trött (varför svär jag så mycket nuförtiden?). Men så plötsligt slår jag armbågen i dörren, tappar väskan, gör illa ett finger och får nog av att tjata på att även barnen ska plocka undan och göra sig klara inför kvällen. Och då får jag ett Grímsvötn-utbrott. Det mullrar upp från ingenstans, jag blir lika förvånad själv. Barnen utväxlar blickar och undviker mig. Jag får osa aska ett tag i ensamhet. Laddar dvd:n med "Wonder boys" som förutom att vara en bra film, är helt rätt när man har behov av att istället känna sig som en lite skabbig men ändå intressant bohem bland andra missförstådda genier. PS: Är det inte Hannah/Katie Holmes som spelar presidentfrun Jackie i dramaserien som SVT visade nyss?