Tyckt, tänkt och tecknat...

Filmen "Har du hört ryktet om Morgans?" är ett försök att gifta ihop deckarspänning med romantisk komedi. Den är inte helt lyckad som romcom (många oneliners, ingen attraktion) och inte heller i spänningsgenren. Undrar om det är ett försök av Hollywood, som alltid gör film av politik, att ge Obama draghjälp? Alltså; Amerika har en president som av majoriteten av befolkningen verkar upplevas hotfullt anti-amerikansk (liberal, intellektuell, icke-dogmatisk). Därför behövs en underhållande blockbuster som limmar ihop befolkningen och sluter leden. Som säger att vi alla är lika goda medborgare - stadsbor som lantbor, demokrater som republikaner, vapenkramare som vegetarianer. Ergo: Sex-and-the-city-Carrie (som personifierar NY) åker ut på landsbygden och får uppleva det genuint omtänksamma småstadslivet. Hollywood har ju gett oss en helt egen historieskrivning i fosterländskt/världsmedborgaraktigt uppbygglig anda, alla dessa filmer där goda (amerikaner och deras allierade) vinner...

Vad jag kommer sakna av semestern: Läsa tidningen länge varje morgon, nya och klassiska böcker. Skriva själv – att sitta inne är helt okej när man gått och sprungit en halvtimme på morgonen. Lyssna på musik - klassisk och annan jag sällan tar mig tid för: Eurythmics, Pretenders, Beck, Regina Spector och all fantastisk musik som väntar i hyllan och i Spotify. Vara i skuggan av träden eller under den vida himlen vid havet. Lyssna på kloka människor - vänner på somriga middagar, okända i radio (Johan Rabaeus, Eva Dahlgren, Elisabeth Åsbrink, Ulf Danielsson, Karin Johannisson, Ulf Malmros och andra i Sommar i P1). Se på teve: bra filmer, romantiska dramakomedier, serier, stand up, Austen-filmatiseringar. Hålla sinnena skärpta, lyssna utåt och inåt, dröja i varje tanke, känsla. Försöker hålla kvar känslan av oändliga möjligheter och oändlig tid när hösten och arbetet tar vid och den här parentesen av genuint vara är över, för den här gången.

Återupptäcker P1 efter ett år i radioskugga. Intressant intervju med Plura vid diskbaljan igår. Ska lyssna på några sommarpratare här i skuggan idag, via webben. Elisabeth Åsbrink, Eva Dahlgren, Mats Sundin, Amanda Jenssen. Gick ut med soporna, höll på att ta kål på mig. Ville kasta mig i sjön direkt, går inte. Är ju hemma bland asfalten just nu. Väntar på att kaffet ska svalna. Förutom P1 och närhet till havet gläder jag mig denna sommar annars åt att jag satsat på härdiga plantor i den försummade trädgården. Mynta, oregano och hallon går det ingen större nöd på trots ett par sommarveckor i 30-gradig värme. Intar en hård inställning som trädgårdsägare: låt de starkaste överleva. Nu ska jag försöka skriva, inte oroa mig eller städa, medan familjen är utflugen på campingsemester. Fast egentligen vet jag inte om jag vill bli klar med mitt bokprojekt. Vad skulle jag göra då?

Gillar man att sitta i det gröna under stora ekar, lyssna till bra musik och se teater kan man slå tre flugor i en smäll i Ulriksdals slottsträdgård. I går var det nypremiär på parkteaterföreställningen Life of Bellman, en rockmusikal . Önskar att jag hade varit inställd på den gamla vanliga pastoralvarianten med pudrade peruker och spinett och fått bli överraskad av Bellman som sin tids rockstjärna. Men fastän överraskningseffekten uteblev så var det värt det höga biljettpriset att få höra Eva-Britt Strandberg, Jan Åström och Albin Finkas och att se Jesper Saléns Gustaf III (tänk: Gösta Ekman), Peter Gerechts hunsade, kungliga munskänk Herngren och Anki Albertssons livsglada Ulla. "Bellman" kan faktiskt vara både gospel, blues och rock - allt funkade lika bra. Lite fars och buskis blev det också ibland. Och några one-liners som Ulla Winbladhs till wannabe-Movitz: "Tro inte att du är konstnär bara för att du är obegriplig." Som kuriosa kan tilläggas att det var fö...

Såg just en dokumentär om Daniel Ellsberg och Vietnam-kriget på SVT Dox: Amerikas farligaste man . En bra historilektion och ett namn att lägga till raden av okända människor som förändrat historien genom att avslöja lögner och missförhållanden. Får mig att tänka på Armémuseums utställning för något år sedan: "Hjältar". Den fokuserade just på civilkurage och lyfte fram stora idolporträtt över bortglömda människor som GJORT SKILLNAD på fantastiska sätt. Den utställningen borde turnera runt landet med Riksutställningar om den inte redan gjort det. I oändlighet. Vi, och kanske framförallt barn, behöver goda nyheter för att lite grann väga upp den tunga rapporteringen om all världens elände som utgör 90% av det dagliga nyhetsflödet.