Fortsätt till huvudinnehåll

Carrie hjälper Obama?


Filmen "Har du hört ryktet om Morgans?" är ett försök att gifta ihop deckarspänning med romantisk komedi. Den är inte helt lyckad som romcom (många oneliners, ingen attraktion) och inte heller i spänningsgenren. Undrar om det är ett försök av Hollywood, som alltid gör film av politik, att ge Obama draghjälp? Alltså; Amerika har en president som av majoriteten av befolkningen verkar upplevas hotfullt anti-amerikansk (liberal, intellektuell, icke-dogmatisk). Därför behövs en underhållande blockbuster som limmar ihop befolkningen och sluter leden. Som säger att vi alla är lika goda medborgare - stadsbor som lantbor, demokrater som republikaner, vapenkramare som vegetarianer. Ergo: Sex-and-the-city-Carrie (som personifierar NY) åker ut på landsbygden och får uppleva det genuint omtänksamma småstadslivet. Hollywood har ju gett oss en helt egen historieskrivning i fosterländskt/världsmedborgaraktigt uppbygglig anda, alla dessa filmer där goda (amerikaner och deras allierade) vinner över gula, tyskar och sydamerikaner, en lång rad av äromärken över västerlandets moraliska segrar. Kanske är det ren beräkning på manusstadiet: Obama behöver lite stöd just nu.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Om du inte vet vad du ska plugga, läs idéhistoria!

Om du undrar vad idéhistoria ska vara bra för, läs den här artikeln av Håkan Lindgren . Jag pluggade idéhistoria vid Stockholms universitet och det är ett av de bästa val jag gjort. Formade mig som människa. En av dem som formade mitt sätt att se på världen var Norbert Elias, som Lindgrens artikel handlar om. Boken "Sedernas historia" är som sagt ingen historia över framstegen på bordsskickets område, utan "mentalitetshistoria", en teori om vad som driver samhällsutvecklingen. Enligt Elias handlar det inte om t.ex. något gudagivet, någon automatisk drivkraft mot allt högre stadier eller om människans egoistiska intressen, utan det är sociala processer, summan av många människors olika val som styr utvecklingen...

Vindsurfare vid Björkviks brygga

Lukten av tång är inget jag förknippar med november. Men en sån här varm vinterdag ligger den uppspolade tången fortfarande fuktig på klipphällarna. Och luktar sommar. Nu ser jag bara ett par meter framför mig i dimman. Det är som om det inte fanns något bortom bryggan där vi stannat. Bara en stor tom rymd. Vågorna hörs när vi kommer ner på stranden. Taktfasta, skummande, brusande. Precis som på sommaren när den här lilla sandstranden brukar vara fullbelagd av handdukar, leksaker, frysväskor och solande människor i olika grader av avkläddhet. Stenarna är alldeles blanka av väta. Stora, runda stenar. Rundslipad småsten närmare vattnet skaver mot varandra för varje gång jag sätter ner kängorna. Det blåser från havet, kyler ansiktet. Ljudet av en motorbåt som vi aldrig får syn på i dimman hänger kvar i luften länge. Ljudet blåser med vindarna inåt land som om båten fortfarande var helt nära. Tånglukten blandas med jordiga dunster när vi följer stigen som vindlar in ...

Krönikörer med en alldeles egen stil

Det finns ändå saker kan höja humöret en vanlig grå februarisöndag när man vaknar med ont i nacken, är konstant trött hela dagen och inte alls ser fram emot att gå till jobbet dagen därpå. En av dem är Herr B:s kolumn i DN. Jag önskar jag kunde skriva lika bra. Men den tanken skjuter jag snabbt bort, eftersom det är så roligt att läsa. Där har du en stor dos humor, kvickhet och bildning i anspråklöst ödmjuk förpackning. Dagens krönika: http://www.dn.se/arkiv/namn-och-nytt/herr-b-tar-det-till-nasta-niva/