Fortsätt till huvudinnehåll

Tre flugor i en smäll!



Gillar man att sitta i det gröna under stora ekar, lyssna till bra musik och se teater kan man slå tre flugor i en smäll i Ulriksdals slottsträdgård. I går var det nypremiär på parkteaterföreställningen Life of Bellman, en rockmusikal. Önskar att jag hade varit inställd på den gamla vanliga pastoralvarianten med pudrade peruker och spinett och fått bli överraskad av Bellman som sin tids rockstjärna. Men fastän överraskningseffekten uteblev så var det värt det höga biljettpriset att få höra Eva-Britt Strandberg, Jan Åström och Albin Finkas och att se Jesper Saléns Gustaf III (tänk: Gösta Ekman), Peter Gerechts hunsade, kungliga munskänk Herngren och Anki Albertssons livsglada Ulla. "Bellman" kan faktiskt vara både gospel, blues och rock - allt funkade lika bra. Lite fars och buskis blev det också ibland. Och några one-liners som Ulla Winbladhs till wannabe-Movitz: "Tro inte att du är konstnär bara för att du är obegriplig." Som kuriosa kan tilläggas att det var första gången jag såg följande personer på en och samma plats samtidigt: Arne Weise, Let's Dance-Tobias (honom såg bara China, men jag tar med honom ändå), Artur Ringart från tevesporten, Janne Schaffer och förre rikspolischefen Björn Eriksson (ett tecken på att stan är liten?).

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

SVT måste göra en fortsättning!

Varje höst när mörkret sänker sig kommer en stund när solbrännan och semesterminnena från sommaren har flagnat, uppgifterna på jobbet blivit fler än man hinner med och meningen med livet känns allmänt diffus och svårfångad. Så är det åtminstone för mig. Då måste jag mana fram tankar om mål och mening att klänga mig fast vid. Målmedvetet betvinga känslan av långsamt annalkande undergång. Allt medan orken tryter, dagarna blir kortare och stressen byggs upp. Det kan handla om att försöka se positivt på utmaningarna i livspusslet. Bygga upp en naiv längtan till julfriden. Ett annat knep är att välja ut en teveserie att följa slaviskt. Då får veckorna sin fasta lunk, oavsett om någon glömt en läxa eller saknar skridskor och oberoende av om det trillar ner spindlar i badkaret, om kylskåpet producerar is och luktar illa, om fläkten lagt av och handfatet läcker. Min besatthet den här hösten har varit Anno 1790 . Denna otroligt snygga krimialse...

Krönikörer med en alldeles egen stil

Det finns ändå saker kan höja humöret en vanlig grå februarisöndag när man vaknar med ont i nacken, är konstant trött hela dagen och inte alls ser fram emot att gå till jobbet dagen därpå. En av dem är Herr B:s kolumn i DN. Jag önskar jag kunde skriva lika bra. Men den tanken skjuter jag snabbt bort, eftersom det är så roligt att läsa. Där har du en stor dos humor, kvickhet och bildning i anspråklöst ödmjuk förpackning. Dagens krönika: http://www.dn.se/arkiv/namn-och-nytt/herr-b-tar-det-till-nasta-niva/

Nästan insnöad

Det går verkligen ingen nöd på mig. Har mat i kylskåpet, är inte beroende av tåg, har ett jobb med flextid. Bilen har inte kört fast en enda gång eftersom snöröjarna i vår del av Stockholm gör ett bra jobb. Så jag kan bara njuta av vinterlandskapet och OS på teve. Försöker inte oroa mig över saker i andra delar av världen som jag ändå inte kan påverka mer än genom bidrag till organisationer som gör bra saker. Läste t.ex. om vad läkare utan gränser åstadkommer i Haiti. Hur man bäst stödjer demokratins grundvalar i Europa är lite svårare. Läste att den spanske domaren Baltasar Garzón hotas av suspendering efter att ha satt ljuset på massgravar från Franco-tiden. Han är tydligen ovanligt rakryggad och har vågat sätta sig upp mot både Pinochet, Kissinger, Berlusconi, ETA och förhållandena i Guantánamo. I Italien arbetar domare under mordhot från maffian för att de gör sitt jobb. Vi andra kan vara oändligt tacksamma över alla de människor som som håller FN-principerna om lika rättigheter l...