Kraftmätningar mellan förnuft och känsla

Över hemgjord pizza och ett par glas svalt Stoneleigh pratade vi om teveseriepreferenser vid middagsbordet. Han undrade hur det kommer sig att jag följer Chuck - är inne på säsong 2. Det han uppfattat som något mycket sämre än en serie som t.ex. Pride and Prejudice som han vid det här laget accepterat som en av mina återkommande favoriter. Och de är förstås väldigt olika. Den som baseras på Jane Austens klassiker har förvisso mer djup och finess och trovärdighet än den lite tramsiga aktionkomediserien om slackers i en elektronikaffär i Burbank. Men jag hävdar att de ändå har något gemensamt: den stoiska inställningen till livet. Man har ju sina begränsningar. Man har gjort sina val. Man börjar i fyrtioårsåldern till slut inse att det inte lär bli några STORVERK, inga avgörande insatser värda fyrverkerier under ens korta liv, trots en del goda möjligheter och hårt arbete. Och det som förenar Elisabeth Bennet och Chuck Bartowski är att de blir förebilder här. De bär sina respektive bördor med ädelt jämnmod. De gör det bästa av situationen. Är goda människor. Do the right thing. Rise to the occasion. Ger aldrig upp. Elisabeth må vara född kvinna och sakna rösträtt, arvsrätt och egen inkomst, men hon lyckas ändå med sin intelligens och praktiska inställning värna sin integritet och skapa sig ett gott liv (och i filmen lägga vantarna på den snyggaste och rikaste karln). Chuck må vara fast i ett låginkomstträsk av missnöjda kunder och kollegor och dessutom få en CIA-databas inkopierad i hjärnan, följt av en strid ström av potentiellt dödliga situationer med en övervakande agentsnygging som han aldrig verkar kunna få i verkliga livet, men han tar det med jämnmod och stannar upp när det behövs för att hjälpa sina rätt så hopplösa kompisar, vara en schysst bror och ett stycke helyllekille. Det är sån underhållning jag gillar, kraftmätningar mellan förnuft och känsla. Med hopp om att allt ska falla på plats vid något givet tillfälle. Maken är gjord av annat genmaterial, stoicism har nog aldrig imponerat på honom (kanske är det därför jag älskar karln). Men han kunde plötsligt förstå mitt val av teveserie. Och jag har lovat att jag ska ge Breaking Bad ett försök efter det här.