Fortsätt till huvudinnehåll

Lördag i januari

Löste in ett åtta år gammalt presentkort på Blås & Knåda mot några fina saker: två bokstöd i form av små höghus, ett rött glasäpple och en saltskål. Fikade med familjen, köpte en dunjacka på rean, unnade oss restaurangpizza till lunch. En helt okej lördag, trots att jag helst undviker butiker och folksamlingar och trots att innerstans halkiga blandning av isavlagringar och snöslask tvingar ner blicken i gatan. Det är redan januari, ett nytt år, men det känns inte särskilt upphetsande när man är 40+. Ledigheten passerade bekvämt. Julstöket var nedtonat eftersom jag varit krasslig. Julafton och dagarna därpå tillbringades i stillhet med ett minium av frisk luft, ett par sköna släktdagar med mat och prat, en hel del skinkmackor, choklad och läsning i hemmets vrå och en trevlig nyårsafton hos goda vännerna C&G - det är alltid så jäkla trevligt hos dem, vet inte hur de bär sig åt. Är sig själva bara kanske, helt enkelt. Det har blivit en massa musik också. Julsånger i olika genrer och en ny upptäckt: Moneybrother! Hur har jag klarat mig utan honom hittills? En hel del filmer och teveserier har också förgyllt de mörka kvällarna. Tack Spotify och Netflix. Filmtjänsten har stort utbud, även om inte allt är lika fräscht, men just som jag trodde att förrådet av intressanta filmer var helt uttömda så ser jag att de fyllt på med en hel del nytt. Känns fortfarande jättelyxigt att bara kunna parkera i soffan och klicka fram en kvalitetsfilm på ett par sekunder.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Deklarera eller blogga?

Foto: Wikipedia Visst skäms man över sina i-världsproblem när man tagit del av familjens berättelse i DN Söndag imorse: en dödligt sjuk son, en som bär på samma sjukdom och kampen för att få ett tredje syskon vars blod kan frysas in som motmedel ifall sjukdomen bryter ut. Mamman Helena; vilken kämpe, vilken förebild! Får påminna sig om att man är lyckligt lottad när ens familj får vara frisk och dessutom har sitt på det torra. Allt annat är lyx och bonus. När man väl konstaterat det (och lovat sig själv att skänka en slant till forskningen snart igen) är man snabbt tillbaka i sitt eget livs små med- och motgångar. Så fungerar väl vi människor. Idag gick jag i närkamp med maskrosor och brännässlor, ogräset i vår trädgård. Friskt vågat är hälften vunnet, tänkte jag. Om de inte får sätta knoppar direkt har man åtminstone en omgång rensning mindre, senare på säsongen. Som trädgårdsägare har jag motvilligt internaliserat fenomenet etnisk rensning, som den där vassa ekonomiskribenten - vad ...

Är man protestant, eller?

Jobbar på att bli mindre protestantisk. Fast det är svårt. Helgen, som utgjordes av två av de varmaste och somrigaste dagarna hittills i år, tillbringade jag till en början plikttroget med att pricka av uppgifter i familjealmanackan: räkna och göra mejlutskick om klasskassan; räkna och redovisa lagkassan; tvätta några maskiner, plocka undan på tomten, ta del av barnens veckobrev från skolan och städa undan i huset. Istället för att skjuta upp det tråkiga, bara dra ut och njuta av solen. Det vet man ju hur sånt slutar. Man dåsar och drömmer sig bort. Blir berusad av dofter från buskar och träd. Njutningsfullt handlingsförlamad. Man struntar snart i klockan, struntar i måltider, struntar i att telefonen ringer. Fastnar förhäxad med näsan i skyn där en björktrast och en skata utkämpar en duell i den döda tallkronan. Noterar ogräset mellan plattorna och skiter glatt i det. Häller upp ett glas vin. Blir myrbiten. Känner solen krypa i huden. Jo, jag gjorde det också. Till slut.

På plats i Tokyo

Japan är som en parallellvärld. Villor med  skjutdörrr och  uppåtvinklade takutsprång, höghus med rundade former. Massor av färgglada reklamskyltar, entoniga utrop och melodislingor som skräller från affärer och tågstationer. Bugningar och långa obegripliga hälsningsfraser. Allt rent, artigt och välordnat. Alla har blankt, tjockt, svart hår och är extremt välklädda. Jordbävningsvarnare på varje kafe. Gatuestetiken kastar en mellan strama kimonos och goth-Lolitor. T-banekartan ser ut som ett garnnystan och vi inser att vi bara sett den ena, att det finns två separata t-banesystem i Tokyo.  Bonsaiträdgårdarna ser ut att vara klippta med nagelsax. Härken av elsladdar och kopplingar hänger i luften mellan de tättliggande smala husen. T oasitsarna har  instrumentpanel  för t.ex.  eluppvärmning. Vi går på Edo-museet och insuper historia. På vår vandrarhems-ryokan sover man på golvet och borstar tänderna i trapphallen, delar på våningens båda ...