Tydliga karaktärer, var och en med sina brister, människor som man kan identifiera sig med. En dialog som är klockren, aldrig klingar falskt och som antyder deras inbördes förhållanden lite lagom tvetydigt, mot en samtida resonansbotten. Som visar prov på de luggslitna huvudkaraktärernas kvickhet, så att vi börjar tycka om dem. Älska dem rentav! Fantastiska skådisar. Ett manus och en intrig med twist, varken förutsägbar eller tillkämpat mysig. (Inga söta husdjur eller gulliga småbarn.) Allt detta ska en riktigt bra dramakomedi ha. Vi gick på bio efter jobbet, i regnet, utan någon egentlig plan och jag trodde vi ramlat in på ännu en slätstruken romkom enligt det gamla, vanliga receptet. Men Your sister's sister var mycket bättre än så, den girade kring alla förväntade förutsägbarheter. Vilket betyg fick den av oss, undrade tonåringen. En 3-4 skulle jag säga. Då undrade han förstås vilka filmer som i så fall är klara 5:or. Det som utmärker en 5:a är att den är "larger than life", tycker jag, gestaltar livet längs hela skalan. Från det trasigast trasiga till den mest genomlyst upphöjda lycka som det kan innebära att vara människa. Med utsatthet och 'mänsklig värdighet' som darrande röd tråd. Och 5:an gör det på ett sätt så att du som tittare - överumplad av sorg, vemod, besvikelse, frustration - anar de missade tillfällen att börja om som huvudkaraktären själv inte kan se. Det är åtminstone min skissartade definition av en 5:a både i bok- och filmform. Enklast vore att dela in filmer i genrer och gradera dem. Men om jag tvingas jämföra äpplen och päron svarar jag på rak arm: Amadeus, Hair, Midnight Cowboy, The Deer Hunter, En alldeles särskild dag, Flicka med pärlörhänge, Utvandrarna. F kompletterar med Gökboet och ja, den platsar också. Det finns förstås många fler om man tänker efter en stund. Sen finns det filmer som är bra mest därför att de är nyskapande rent formmässigt eller stora estetiska upplevelser, men det är en annan lista. Jag pratar episkt koncentrat av livserfarenhet! Se detta som en påbörjad listning, ett embryo till filmfemmornas tio-i-topp. Fler förslag mottages för prövning!
Japan är som en parallellvärld. Villor med skjutdörrr och uppåtvinklade takutsprång, höghus med rundade former. Massor av färgglada reklamskyltar, entoniga utrop och melodislingor som skräller från affärer och tågstationer. Bugningar och långa obegripliga hälsningsfraser. Allt rent, artigt och välordnat. Alla har blankt, tjockt, svart hår och är extremt välklädda. Jordbävningsvarnare på varje kafe. Gatuestetiken kastar en mellan strama kimonos och goth-Lolitor. T-banekartan ser ut som ett garnnystan och vi inser att vi bara sett den ena, att det finns två separata t-banesystem i Tokyo. Bonsaiträdgårdarna ser ut att vara klippta med nagelsax. Härken av elsladdar och kopplingar hänger i luften mellan de tättliggande smala husen. T oasitsarna har instrumentpanel för t.ex. eluppvärmning. Vi går på Edo-museet och insuper historia. På vår vandrarhems-ryokan sover man på golvet och borstar tänderna i trapphallen, delar på våningens båda ...
Kommentarer
Skicka en kommentar