Fortsätt till huvudinnehåll

Notoriskt svårt för jubiléer


Vet inte vad det beror på, men vi har båda svårt att hänga upp oss på jubiléer och sånt. Den 26 juli i somras hade vi varit gifta i jämna tio år. Svågern gratulerade vid frukostbordet ute på ön och inte ens då förstod vi vad han menade. Men sen gjorde vi en high-five i alla fall, F och jag. Jo, vi öppnade en flaska bubbel också på kvällen. Och nämnde det några gånger under dagen kärvänligt till varandra."Tänk att det gått tio år! Vad snabbt det gått, men tänk allt som hänt..." Till slut grymtade 14-åringen från sin favoritplats bakom datorn: "Get over it!"
Fast endera årtiondet ska vi väl dra på med ett ordentligt firande. Jag är glad att vi gjorde det, även om det inte var självklart. Vigde oss, alltså. Skapade en egen dag som påminde oss om varför vi valt varandra. Då hade vi redan två barn och villa ihop, så det var väl på tiden, ett befästande. En humanistisk vigsel ute i sommargrönskan med våra egna tal till varandra, musikaliska bidrag från familjen och en god middag. Sen följde vi upp med en catering-picknick för vännerna helgen därpå. Visst ångrade jag efteråt att vi inte samlade familj, släkt och vänner till ett enda tillfälle. Men något stort bröllop fanns liksom inte på kartan. Det här var alldeles lagom, i vår smak.
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

SVT måste göra en fortsättning!

Varje höst när mörkret sänker sig kommer en stund när solbrännan och semesterminnena från sommaren har flagnat, uppgifterna på jobbet blivit fler än man hinner med och meningen med livet känns allmänt diffus och svårfångad. Så är det åtminstone för mig. Då måste jag mana fram tankar om mål och mening att klänga mig fast vid. Målmedvetet betvinga känslan av långsamt annalkande undergång. Allt medan orken tryter, dagarna blir kortare och stressen byggs upp. Det kan handla om att försöka se positivt på utmaningarna i livspusslet. Bygga upp en naiv längtan till julfriden. Ett annat knep är att välja ut en teveserie att följa slaviskt. Då får veckorna sin fasta lunk, oavsett om någon glömt en läxa eller saknar skridskor och oberoende av om det trillar ner spindlar i badkaret, om kylskåpet producerar is och luktar illa, om fläkten lagt av och handfatet läcker. Min besatthet den här hösten har varit Anno 1790 . Denna otroligt snygga krimialse...
2 kommentarer
Läs mer

Krönikörer med en alldeles egen stil

Det finns ändå saker kan höja humöret en vanlig grå februarisöndag när man vaknar med ont i nacken, är konstant trött hela dagen och inte alls ser fram emot att gå till jobbet dagen därpå. En av dem är Herr B:s kolumn i DN. Jag önskar jag kunde skriva lika bra. Men den tanken skjuter jag snabbt bort, eftersom det är så roligt att läsa. Där har du en stor dos humor, kvickhet och bildning i anspråklöst ödmjuk förpackning. Dagens krönika: http://www.dn.se/arkiv/namn-och-nytt/herr-b-tar-det-till-nasta-niva/
Skicka en kommentar
Läs mer

Nästan insnöad

Det går verkligen ingen nöd på mig. Har mat i kylskåpet, är inte beroende av tåg, har ett jobb med flextid. Bilen har inte kört fast en enda gång eftersom snöröjarna i vår del av Stockholm gör ett bra jobb. Så jag kan bara njuta av vinterlandskapet och OS på teve. Försöker inte oroa mig över saker i andra delar av världen som jag ändå inte kan påverka mer än genom bidrag till organisationer som gör bra saker. Läste t.ex. om vad läkare utan gränser åstadkommer i Haiti. Hur man bäst stödjer demokratins grundvalar i Europa är lite svårare. Läste att den spanske domaren Baltasar Garzón hotas av suspendering efter att ha satt ljuset på massgravar från Franco-tiden. Han är tydligen ovanligt rakryggad och har vågat sätta sig upp mot både Pinochet, Kissinger, Berlusconi, ETA och förhållandena i Guantánamo. I Italien arbetar domare under mordhot från maffian för att de gör sitt jobb. Vi andra kan vara oändligt tacksamma över alla de människor som som håller FN-principerna om lika rättigheter l...
Skicka en kommentar
Läs mer