Fortsätt till huvudinnehåll

"Platsens själ" på Artipelag är värd ett besök

 Artipelag heter ett nytt konstmuseum på Värmdö. Just nu visas utställningen Platsens själ: en blandning av måleri, foto, skulptur, textil och film. Jag fastnade för filmsekvensen Shadow Room som visas på en hel vägg, i naturlig skala. Var övertygad om att den var gjord av en kvinna, eftersom det är en stillsam, cyklisk, tyst betraktelse över hur ljuset förändrar ett rum. Men konstnären heter Jonas Dahlberg. Kameran panorerar helt enkelt från sida till sida och varje gång står solen annorlunda på himlen och skuggorna och dagrarna förändrar rummets karaktär. Jag blev som 
förhäxad. Det var en befrielse att sjunka in i mörkret och tystnaden och bara registrera detaljerna i det filmade rummet - de gammaldags höga golvlisterna, de djupa fönstersmygarna, järnsängen, den ojämna väggputsen, den franska pinnstolen - låta tankarna fylla det där rummet och samtidigt njuta av lövskuggor, solreflexen i en sängutsmyckning, glansen i handfatet som skymtar. Det påminde mig vagt om gamla svartvita filmer jag sett och semestrar i sydeuropeiska byar. Efteråt läser jag programbladet som ger en bra beskrivning av upplevelsen: 
filmen försätter betraktaren i ett tillstånd  som bjuder på en inre resa där filmen blir en projektion av betraktarens egna minnen. Och eftersom jag varken sett Vampyr eller Nostalgia och sällan upplevt naturen som ett hot, så var det enbart en positiv upplevelse. En annan sak som fångade mig var målningen The Architecht and the Mime av Kristina Jansson. Den är utförd i blandteknik och ger en illusoriskt tydlig bild av ett manligt arbetsrum med panoramavy över spetsiga alper. Redan innan jag läste i programmet fick jag en association till Örnnästet. Läser i programbladet att uppdraget till de 16 konstnärerna var att kommentera arkitekturen, platsen och naturen där museet placerats. Kanske är bilden en kritisk reflektion om hur man söker platser som kan erbjuda utkikspunkter och ge en känsla av makt över omgivningarna. Hur som helst gillar jag verkligen själva målningen, utförandet. Den har dessutom en pendang, som ett fotonegativ, som hänger på väggen mitt emot. Blir inspirerad. Måste röja det där rummet i källaren som jag vill göra om till arbetsrum/ateljé! 


Fakta om Artipelag
Bara den fantastiska byggnaden i trä, betong och glas är värd ett besök, och det är gratis. Man kan strosa på taket, se ut över viken och besöka restaurangen eller kaféet. Inträdet till de två utställningssalarna kostar 200 kr om man vill se båda. Det går att ta skärgårdsbåt till Hålludden och att få en skön skogspromenad och kustupplevelse längs den träbro och naturstig som anlagts runt museet på udden. Vill man känna sig som en riktig kulturtant ska man förstås ta en räksmörgås i kaféet för 95 kr, annars finns en buffé som är riktigt bra 150 kr. I en utställningssal finns dessutom en vådlig blandning av äldre verk - något dödsbo som skänkt sin personliga samling, tänker jag innan jag läser att det är en fortsättning på Platsens själ - med enstaka motiv av Sven X:et Erixon, Sigrid Hjertén, Ivan Augéli. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

På plats i Tokyo

Japan är som en parallellvärld. Villor med  skjutdörrr och  uppåtvinklade takutsprång, höghus med rundade former. Massor av färgglada reklamskyltar, entoniga utrop och melodislingor som skräller från affärer och tågstationer. Bugningar och långa obegripliga hälsningsfraser. Allt rent, artigt och välordnat. Alla har blankt, tjockt, svart hår och är extremt välklädda. Jordbävningsvarnare på varje kafe. Gatuestetiken kastar en mellan strama kimonos och goth-Lolitor. T-banekartan ser ut som ett garnnystan och vi inser att vi bara sett den ena, att det finns två separata t-banesystem i Tokyo.  Bonsaiträdgårdarna ser ut att vara klippta med nagelsax. Härken av elsladdar och kopplingar hänger i luften mellan de tättliggande smala husen. T oasitsarna har  instrumentpanel  för t.ex.  eluppvärmning. Vi går på Edo-museet och insuper historia. På vår vandrarhems-ryokan sover man på golvet och borstar tänderna i trapphallen, delar på våningens båda ...

Är man protestant, eller?

Jobbar på att bli mindre protestantisk. Fast det är svårt. Helgen, som utgjordes av två av de varmaste och somrigaste dagarna hittills i år, tillbringade jag till en början plikttroget med att pricka av uppgifter i familjealmanackan: räkna och göra mejlutskick om klasskassan; räkna och redovisa lagkassan; tvätta några maskiner, plocka undan på tomten, ta del av barnens veckobrev från skolan och städa undan i huset. Istället för att skjuta upp det tråkiga, bara dra ut och njuta av solen. Det vet man ju hur sånt slutar. Man dåsar och drömmer sig bort. Blir berusad av dofter från buskar och träd. Njutningsfullt handlingsförlamad. Man struntar snart i klockan, struntar i måltider, struntar i att telefonen ringer. Fastnar förhäxad med näsan i skyn där en björktrast och en skata utkämpar en duell i den döda tallkronan. Noterar ogräset mellan plattorna och skiter glatt i det. Häller upp ett glas vin. Blir myrbiten. Känner solen krypa i huden. Jo, jag gjorde det också. Till slut.

Roliga minnen från Japan

Att resa är en nyttig perspektivförskjutning. Upptäckte att Europa är ungefär en och samma sak i Japan - på tapasbaren Blanco med "Spanish table" i ett av Tokyos höghus hänger ett foto av Colosseum på väggen. Toatofflorna får absolut inte användas någon annan stans än där och toan har instrumentpanel. Godiset är inte som vårt - som påsen med en blandning av spigg och mandel. Eller gelebollar på spett i kolasås. Eller glass med smak av grönt te. Engelskan haltade ibland på skyltarna. Och vilda apor uppe på ett berg! Oväntat var också att höra Ack Värmeland du sköna med Monika Z på ett kafe i Kyoto...   Tips för dig som också ska till Japan: Läs på, t.ex. "Första klass reseguide", om Japan innan du åker.  Hyr en liten bärbar router/wifi på flygplatsen, så kan du surfa och använda Google maps till en rimlig kostnad. En fråga om överlevnad när man inte kan språket! Hyr cyklar i Kyoto! Se även:  Efter två veckor på resa , Till K...