Mitt emellan jobb: trött och otåligt rastlös på samma gång. Snart öppnas ett nytt kapitel, som det så målande heter. Så nu tar jag ut inarbetad tid och sitter ledig i joggingbyxor en vanlig onsdag och lyssnar på Spanarna, beställer "En dåres försvarstal" till nästa bokcirkelträff och uppdaterar den förbannade e-legitimationen, eftersom man måste ha en sån för att komma åt dokumenten på barnens skola. Små bestyr sådär. Jag har haft instruktionen om uppdateringen av e-legitimationen liggande i ett halvår. Det är nog så jag bränner mest kalorier - genom att forcera de byråkratiska procedurer som krävs för att få vardagen att funka. Beställa service på pajade köksapparater. Fylla i blanketter. Försöka begripa kommunbeslut som dimper ner i brevlådan (och då har jag ändå skaffat mig hyfsad övning i byråkratsvenska genom åren). Alla andra verkar ta sånt med jämnmod! Inte jag. Måste också lista ut hur man kopierar över kontakterna från den fantastiska jobbtelefonen - smartfån - som jag just hade lärt mig avguda. Eller så ber jag F fixa det på 5 minuter, som vanligt.
Skickar iväg ett mejl till jordbruksministern också, får se om det kommer något svar som innehåller mer än plattityder...
"Hej! Har med stigande obehag läst DNs artikelserie om myndigheternas inställning till kalhyggen, vilken tycks stå i strid med rådande regelverk. Jag skulle vilja veta vad regeringen svarar på denna kritik och jag skulle också vilja veta vad regeringen har för inställning till artikelseriens grundfråga: på vilket sätt agerar man för att värna skogens kulturmiljövärde gentemot råvaruvärdet och andra konkurrerande hänsyn?"
Och vad ska jag göra nu då? Skriva på evighetstegelstenen? Nej, är för rastlös. Kanske packa för helgens utflykt. Snart kommer dottern hem och då ska jag skjutsa tjejerna till ridningen. Det var utlovat värme och sommarväder. Är inte vädret märkligt stillastående dåsigt och obeslutsamt. Eller är det jag som projicerar?
Kommentarer
Skicka en kommentar