Fortsätt till huvudinnehåll

Nu börjar akrylamiden bildas i krämen

Klockan piper, det är dags att skölja bort ansiktsmasken. Det var under förra årets julhandel som jag köpte den här dyra lila förpackningen med en tub Masque Hydratant Jeunesse. Tyckte jag kunde unna mig någonting där jag flängde runt. Använde den en gång, sen har den blivit stående. (För egentligen tror jag ju inte på mirakelkurer. Min hy är som den är och att den lätt blir finnig beror antagligen mest på gener och livsstil, inte på vad jag ibland smörjer ansiktet med.) I går upptäckte jag det lilla märket som visar att innehållet blir skadligt efter 12 månader och inte ska användas därefter, så nu måste jag göra slut på den lilla lyxprodukten eller slänga den. Vad jag hört är det samma cancerframkallande ämne som Rhoca-Gil läckte ut i Hallandsåsen som bildas i gammal kräm: akrylamid. Borde undvika såna krämer. Detta ämne bildas bland annat även vid upphettning av kolhydratrik föda, googlar jag i en kemiuppsats från Uppsala universitet. Jo, jag minns. Ett av alla dessa matlarm som skapat krigsrubriker. Och med tanke på att jag dricker kaffe och äter chips och stekt mat regelbundet så är nog det jag stoppar i mig som utgör största risken. Apropå mat och hälsa borde jag verkligen läsa den där boken "Den hemlige kocken", som min bror rekommenderade.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Krönikörer med en alldeles egen stil

Det finns ändå saker kan höja humöret en vanlig grå februarisöndag när man vaknar med ont i nacken, är konstant trött hela dagen och inte alls ser fram emot att gå till jobbet dagen därpå. En av dem är Herr B:s kolumn i DN. Jag önskar jag kunde skriva lika bra. Men den tanken skjuter jag snabbt bort, eftersom det är så roligt att läsa. Där har du en stor dos humor, kvickhet och bildning i anspråklöst ödmjuk förpackning. Dagens krönika: http://www.dn.se/arkiv/namn-och-nytt/herr-b-tar-det-till-nasta-niva/

Hålla humöret uppe...

Ser ut som om vi fått våra soliga dagar för den här sommaren. Nu väntar bara...åtta månader av kyla, kala träd och grådask. Återfall i depression som bara beror på vädret. Solbrännan bleknar och jag kan inte längre gå omkring i snygga kläder utan måste hålla mig till jeans och polotröja. Har sett om många gamla favoritfilmer, romantiska draman, de senaste veckorna. Sånt jag gör för att hålla uppe humöret när semestern är slut. Notting Hill; Fredsmäklaren, Sex dagar, sju nätter; Proof of life... Börjat se om Vänner (igen) med dottern. Köpt en trave Peter Robinson-deckare. Dags att boka biljetter på Stadsteatern också, gå på bio coh träffa vänner efter jobbet. Försöker ta med mig mitt semesterjag in i nio-till-fem-tillvaron och det är en utmaning det med när jag anar en stressig höst. Just idag försöker jag att verkligen känna mig ledig när familjen är bortrest. Städar lite och tvättar, plockar i trädgården innan jag ska sätta mig med det jag egentligen tänkt göra den här he...

Deklarera eller blogga?

Foto: Wikipedia Visst skäms man över sina i-världsproblem när man tagit del av familjens berättelse i DN Söndag imorse: en dödligt sjuk son, en som bär på samma sjukdom och kampen för att få ett tredje syskon vars blod kan frysas in som motmedel ifall sjukdomen bryter ut. Mamman Helena; vilken kämpe, vilken förebild! Får påminna sig om att man är lyckligt lottad när ens familj får vara frisk och dessutom har sitt på det torra. Allt annat är lyx och bonus. När man väl konstaterat det (och lovat sig själv att skänka en slant till forskningen snart igen) är man snabbt tillbaka i sitt eget livs små med- och motgångar. Så fungerar väl vi människor. Idag gick jag i närkamp med maskrosor och brännässlor, ogräset i vår trädgård. Friskt vågat är hälften vunnet, tänkte jag. Om de inte får sätta knoppar direkt har man åtminstone en omgång rensning mindre, senare på säsongen. Som trädgårdsägare har jag motvilligt internaliserat fenomenet etnisk rensning, som den där vassa ekonomiskribenten - vad ...