Fortsätt till huvudinnehåll

Nu börjar akrylamiden bildas i krämen

Klockan piper, det är dags att skölja bort ansiktsmasken. Det var under förra årets julhandel som jag köpte den här dyra lila förpackningen med en tub Masque Hydratant Jeunesse. Tyckte jag kunde unna mig någonting där jag flängde runt. Använde den en gång, sen har den blivit stående. (För egentligen tror jag ju inte på mirakelkurer. Min hy är som den är och att den lätt blir finnig beror antagligen mest på gener och livsstil, inte på vad jag ibland smörjer ansiktet med.) I går upptäckte jag det lilla märket som visar att innehållet blir skadligt efter 12 månader och inte ska användas därefter, så nu måste jag göra slut på den lilla lyxprodukten eller slänga den. Vad jag hört är det samma cancerframkallande ämne som Rhoca-Gil läckte ut i Hallandsåsen som bildas i gammal kräm: akrylamid. Borde undvika såna krämer. Detta ämne bildas bland annat även vid upphettning av kolhydratrik föda, googlar jag i en kemiuppsats från Uppsala universitet. Jo, jag minns. Ett av alla dessa matlarm som skapat krigsrubriker. Och med tanke på att jag dricker kaffe och äter chips och stekt mat regelbundet så är nog det jag stoppar i mig som utgör största risken. Apropå mat och hälsa borde jag verkligen läsa den där boken "Den hemlige kocken", som min bror rekommenderade.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Om du inte vet vad du ska plugga, läs idéhistoria!

Om du undrar vad idéhistoria ska vara bra för, läs den här artikeln av Håkan Lindgren . Jag pluggade idéhistoria vid Stockholms universitet och det är ett av de bästa val jag gjort. Formade mig som människa. En av dem som formade mitt sätt att se på världen var Norbert Elias, som Lindgrens artikel handlar om. Boken "Sedernas historia" är som sagt ingen historia över framstegen på bordsskickets område, utan "mentalitetshistoria", en teori om vad som driver samhällsutvecklingen. Enligt Elias handlar det inte om t.ex. något gudagivet, någon automatisk drivkraft mot allt högre stadier eller om människans egoistiska intressen, utan det är sociala processer, summan av många människors olika val som styr utvecklingen...

Vindsurfare vid Björkviks brygga

Lukten av tång är inget jag förknippar med november. Men en sån här varm vinterdag ligger den uppspolade tången fortfarande fuktig på klipphällarna. Och luktar sommar. Nu ser jag bara ett par meter framför mig i dimman. Det är som om det inte fanns något bortom bryggan där vi stannat. Bara en stor tom rymd. Vågorna hörs när vi kommer ner på stranden. Taktfasta, skummande, brusande. Precis som på sommaren när den här lilla sandstranden brukar vara fullbelagd av handdukar, leksaker, frysväskor och solande människor i olika grader av avkläddhet. Stenarna är alldeles blanka av väta. Stora, runda stenar. Rundslipad småsten närmare vattnet skaver mot varandra för varje gång jag sätter ner kängorna. Det blåser från havet, kyler ansiktet. Ljudet av en motorbåt som vi aldrig får syn på i dimman hänger kvar i luften länge. Ljudet blåser med vindarna inåt land som om båten fortfarande var helt nära. Tånglukten blandas med jordiga dunster när vi följer stigen som vindlar in ...

Krönikörer med en alldeles egen stil

Det finns ändå saker kan höja humöret en vanlig grå februarisöndag när man vaknar med ont i nacken, är konstant trött hela dagen och inte alls ser fram emot att gå till jobbet dagen därpå. En av dem är Herr B:s kolumn i DN. Jag önskar jag kunde skriva lika bra. Men den tanken skjuter jag snabbt bort, eftersom det är så roligt att läsa. Där har du en stor dos humor, kvickhet och bildning i anspråklöst ödmjuk förpackning. Dagens krönika: http://www.dn.se/arkiv/namn-och-nytt/herr-b-tar-det-till-nasta-niva/