Är välvilligt husmoderlig. Så här i början av säsongen är det inga problem, bara skönt att se hur de välvikta klädhögarna i garderoberna växer när tvätt och sortering klarats av och de tunnaste sommarplaggen lagts undan, ha koll på alla förpackningar i kylskåp och skafferi och uppgradera smutsiga skåp och lådor till en mer acceptabel nivå igen. Diskbänken hålls fri från smutsdisk och bananflugor och värmepumpens filter dammfritt. Civilisationsfasen efter sommarsemestern. Man återtar övergivet territorium. Det är senare på hösten det brukar bli problem. När det blir för kallt att trivas ute i trädgården, när grill och rosé blivit malplacé och när städandet är tröttsam slentrian och INGEN ANNAN BRYR SIG om hur det ser ut här hemma. När det plötsligt är väldigt ansträngande att försöka vara en bra mamma och hustru, när minsta motgång antar astronomiska proprotioner, när ett varv till av 'Vänner' på dvd framstår som den enda tänkbara varianten av en trevlig kväll därför att vardagen är död, kall och trist. Men nej, inte måla fan på väggen. Tillsvidare är det frid och fröjd. Åh, du store universums härskare: låt det förbli så här ända tills nästa sommar, den här gången... Snälla! Undrar om det finns någon diagnos på det där tillståndet?
Det går verkligen ingen nöd på mig. Har mat i kylskåpet, är inte beroende av tåg, har ett jobb med flextid. Bilen har inte kört fast en enda gång eftersom snöröjarna i vår del av Stockholm gör ett bra jobb. Så jag kan bara njuta av vinterlandskapet och OS på teve. Försöker inte oroa mig över saker i andra delar av världen som jag ändå inte kan påverka mer än genom bidrag till organisationer som gör bra saker. Läste t.ex. om vad läkare utan gränser åstadkommer i Haiti. Hur man bäst stödjer demokratins grundvalar i Europa är lite svårare. Läste att den spanske domaren Baltasar Garzón hotas av suspendering efter att ha satt ljuset på massgravar från Franco-tiden. Han är tydligen ovanligt rakryggad och har vågat sätta sig upp mot både Pinochet, Kissinger, Berlusconi, ETA och förhållandena i Guantánamo. I Italien arbetar domare under mordhot från maffian för att de gör sitt jobb. Vi andra kan vara oändligt tacksamma över alla de människor som som håller FN-principerna om lika rättigheter l...
Kommentarer
Skicka en kommentar