Fortsätt till huvudinnehåll

Än så länge...

Är välvilligt husmoderlig. Så här i början av säsongen är det inga problem, bara skönt att se hur de välvikta klädhögarna i garderoberna växer när tvätt och sortering klarats av och de tunnaste sommarplaggen lagts undan, ha koll på alla förpackningar i kylskåp och skafferi och uppgradera smutsiga skåp och lådor till en mer acceptabel nivå igen. Diskbänken hålls fri från smutsdisk och bananflugor och värmepumpens filter dammfritt. Civilisationsfasen efter sommarsemestern. Man återtar övergivet territorium. Det är senare på hösten det brukar bli problem. När det blir för kallt att trivas ute i trädgården, när grill och rosé blivit malplacé och när städandet är tröttsam slentrian och INGEN ANNAN BRYR SIG om hur det ser ut här hemma. När det plötsligt är väldigt ansträngande att försöka vara en bra mamma och hustru, när minsta motgång antar astronomiska proprotioner, när ett varv till av 'Vänner' på dvd framstår som den enda tänkbara varianten av en trevlig kväll därför att vardagen är död, kall och trist. Men nej, inte måla fan på väggen. Tillsvidare är det frid och fröjd. Åh, du store universums härskare: låt det förbli så här ända tills nästa sommar, den här gången... Snälla! Undrar om det finns någon diagnos på det där tillståndet?

Etiketter

Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

SVT måste göra en fortsättning!

Varje höst när mörkret sänker sig kommer en stund när solbrännan och semesterminnena från sommaren har flagnat, uppgifterna på jobbet blivit fler än man hinner med och meningen med livet känns allmänt diffus och svårfångad. Så är det åtminstone för mig. Då måste jag mana fram tankar om mål och mening att klänga mig fast vid. Målmedvetet betvinga känslan av långsamt annalkande undergång. Allt medan orken tryter, dagarna blir kortare och stressen byggs upp. Det kan handla om att försöka se positivt på utmaningarna i livspusslet. Bygga upp en naiv längtan till julfriden. Ett annat knep är att välja ut en teveserie att följa slaviskt. Då får veckorna sin fasta lunk, oavsett om någon glömt en läxa eller saknar skridskor och oberoende av om det trillar ner spindlar i badkaret, om kylskåpet producerar is och luktar illa, om fläkten lagt av och handfatet läcker. Min besatthet den här hösten har varit Anno 1790 . Denna otroligt snygga krimialse...
2 kommentarer
Läs mer

Krönikörer med en alldeles egen stil

Det finns ändå saker kan höja humöret en vanlig grå februarisöndag när man vaknar med ont i nacken, är konstant trött hela dagen och inte alls ser fram emot att gå till jobbet dagen därpå. En av dem är Herr B:s kolumn i DN. Jag önskar jag kunde skriva lika bra. Men den tanken skjuter jag snabbt bort, eftersom det är så roligt att läsa. Där har du en stor dos humor, kvickhet och bildning i anspråklöst ödmjuk förpackning. Dagens krönika: http://www.dn.se/arkiv/namn-och-nytt/herr-b-tar-det-till-nasta-niva/
Skicka en kommentar
Läs mer

Deklarera eller blogga?

Foto: Wikipedia Visst skäms man över sina i-världsproblem när man tagit del av familjens berättelse i DN Söndag imorse: en dödligt sjuk son, en som bär på samma sjukdom och kampen för att få ett tredje syskon vars blod kan frysas in som motmedel ifall sjukdomen bryter ut. Mamman Helena; vilken kämpe, vilken förebild! Får påminna sig om att man är lyckligt lottad när ens familj får vara frisk och dessutom har sitt på det torra. Allt annat är lyx och bonus. När man väl konstaterat det (och lovat sig själv att skänka en slant till forskningen snart igen) är man snabbt tillbaka i sitt eget livs små med- och motgångar. Så fungerar väl vi människor. Idag gick jag i närkamp med maskrosor och brännässlor, ogräset i vår trädgård. Friskt vågat är hälften vunnet, tänkte jag. Om de inte får sätta knoppar direkt har man åtminstone en omgång rensning mindre, senare på säsongen. Som trädgårdsägare har jag motvilligt internaliserat fenomenet etnisk rensning, som den där vassa ekonomiskribenten - vad ...
3 kommentarer
Läs mer