Fortsätt till huvudinnehåll

Paradiset finns, det är här och nu


En bra dag på jobbet, pigg i huvudet på eftermiddagen för första gången den här veckan. Cyklar hem igen, befrielse för kropp och knopp. F har ett jobbmöte som fortsätter hela kvällen. Jag värmer rester till mig och barnen som middag. Stormen, resterna av orkanen Katia från andra sidan jordklotet, brummar därute i mörkret. L läser gåtor ur KP, vi pratar lite Ola och droger och orkaner och läxor. E, som själv varit och handlat färdiga plättar, steker dem till matsäcken imorgon. Barnen fyller diskmaskinen på eget initiativ. Jag kan knappt tro det, men ett och annat verkar ha fastnat av allt tjat. Och när L talar om för E att han ska diska stekpannan utan diskmedel och fetta in den med olja efteråt är jag nära att ropa halleluja. Jag lägger i en tvätt istället. Läser mejl med Pride & Prejudice på dvd i bakgrunden. Det är minst tio mejl från skolan och vi har blivit utsedda till klassföräldrar. Men jag är i balans, tar det med ro. H ringer - hon är så otroligt bra på att hålla kontakten trots att de bor utomlands långa perioder med småkusinerna. Förhoppningsvis kommer de förbi innan de far till Italien igen. Jag är helt värdelös på att hålla kontakt med vänner och bekanta som jag faktiskt vill hålla kontakt med.
(Illustration: formgivarna Bengt Lindberg och Lotta Glave från Bengt & Lotta AB)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

SVT måste göra en fortsättning!

Varje höst när mörkret sänker sig kommer en stund när solbrännan och semesterminnena från sommaren har flagnat, uppgifterna på jobbet blivit fler än man hinner med och meningen med livet känns allmänt diffus och svårfångad. Så är det åtminstone för mig. Då måste jag mana fram tankar om mål och mening att klänga mig fast vid. Målmedvetet betvinga känslan av långsamt annalkande undergång. Allt medan orken tryter, dagarna blir kortare och stressen byggs upp. Det kan handla om att försöka se positivt på utmaningarna i livspusslet. Bygga upp en naiv längtan till julfriden. Ett annat knep är att välja ut en teveserie att följa slaviskt. Då får veckorna sin fasta lunk, oavsett om någon glömt en läxa eller saknar skridskor och oberoende av om det trillar ner spindlar i badkaret, om kylskåpet producerar is och luktar illa, om fläkten lagt av och handfatet läcker. Min besatthet den här hösten har varit Anno 1790 . Denna otroligt snygga krimialse...

Krönikörer med en alldeles egen stil

Det finns ändå saker kan höja humöret en vanlig grå februarisöndag när man vaknar med ont i nacken, är konstant trött hela dagen och inte alls ser fram emot att gå till jobbet dagen därpå. En av dem är Herr B:s kolumn i DN. Jag önskar jag kunde skriva lika bra. Men den tanken skjuter jag snabbt bort, eftersom det är så roligt att läsa. Där har du en stor dos humor, kvickhet och bildning i anspråklöst ödmjuk förpackning. Dagens krönika: http://www.dn.se/arkiv/namn-och-nytt/herr-b-tar-det-till-nasta-niva/

Nästan insnöad

Det går verkligen ingen nöd på mig. Har mat i kylskåpet, är inte beroende av tåg, har ett jobb med flextid. Bilen har inte kört fast en enda gång eftersom snöröjarna i vår del av Stockholm gör ett bra jobb. Så jag kan bara njuta av vinterlandskapet och OS på teve. Försöker inte oroa mig över saker i andra delar av världen som jag ändå inte kan påverka mer än genom bidrag till organisationer som gör bra saker. Läste t.ex. om vad läkare utan gränser åstadkommer i Haiti. Hur man bäst stödjer demokratins grundvalar i Europa är lite svårare. Läste att den spanske domaren Baltasar Garzón hotas av suspendering efter att ha satt ljuset på massgravar från Franco-tiden. Han är tydligen ovanligt rakryggad och har vågat sätta sig upp mot både Pinochet, Kissinger, Berlusconi, ETA och förhållandena i Guantánamo. I Italien arbetar domare under mordhot från maffian för att de gör sitt jobb. Vi andra kan vara oändligt tacksamma över alla de människor som som håller FN-principerna om lika rättigheter l...