Fortsätt till huvudinnehåll

Läser och cyklar med ett leende på läpparna

Hösten är här. Jobbet tar det mesta av vaken tid, hem och familj tar resten. Men jag hinner ibland med annat också. Just nu håller bokcirkeln på att ta sig igenom Carsten Jensens tegelsten "Vi, de druknade" och så fort man öppnat den befinner man sig i en kustby bland danska sjömansfamiljer på 1800-talet. Fullständigt fascinerande om inte från första, så från femte sidan. Och så har jag börjat cykla. Jag har redan tjatat om det på jobbet så alla där är trötta på att höra mig lovprisa min nya elcykel från EcoRide. Man slipper trängas på bussen, får lite lagom motion och kommer hem varje dag med ett leende på läpparna. Jo, det är sant. Jag har i och för sig inte cyklat i hällregn än så länge, vi får väl se hur det blir med leendet då. Nåväl, utan någon vidare introduktion eller finess slänger jag in ett tips om en artikeln du måste läsa. Alltså. Läs vad Henrik Berggren (ja, historikern, han med Palme-boken, f.d. DN-medarbetaren) skriver om granskningssamhälle​t i Axess 4/2011 under rubriken Utvärderingar utan värde. "Den offentliga sektorns utbredda mål- och resultatstyrningar är ingen garanti för kvalitet i verksamheten. Granskningssamhället riskerar att underminera den mänskliga tilliten..." Hittar den inte digitalt, men magasinet finns ju i varje tidskriftsbutik. Tänkvärt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

SVT måste göra en fortsättning!

Varje höst när mörkret sänker sig kommer en stund när solbrännan och semesterminnena från sommaren har flagnat, uppgifterna på jobbet blivit fler än man hinner med och meningen med livet känns allmänt diffus och svårfångad. Så är det åtminstone för mig. Då måste jag mana fram tankar om mål och mening att klänga mig fast vid. Målmedvetet betvinga känslan av långsamt annalkande undergång. Allt medan orken tryter, dagarna blir kortare och stressen byggs upp. Det kan handla om att försöka se positivt på utmaningarna i livspusslet. Bygga upp en naiv längtan till julfriden. Ett annat knep är att välja ut en teveserie att följa slaviskt. Då får veckorna sin fasta lunk, oavsett om någon glömt en läxa eller saknar skridskor och oberoende av om det trillar ner spindlar i badkaret, om kylskåpet producerar is och luktar illa, om fläkten lagt av och handfatet läcker. Min besatthet den här hösten har varit Anno 1790 . Denna otroligt snygga krimialse...

Krönikörer med en alldeles egen stil

Det finns ändå saker kan höja humöret en vanlig grå februarisöndag när man vaknar med ont i nacken, är konstant trött hela dagen och inte alls ser fram emot att gå till jobbet dagen därpå. En av dem är Herr B:s kolumn i DN. Jag önskar jag kunde skriva lika bra. Men den tanken skjuter jag snabbt bort, eftersom det är så roligt att läsa. Där har du en stor dos humor, kvickhet och bildning i anspråklöst ödmjuk förpackning. Dagens krönika: http://www.dn.se/arkiv/namn-och-nytt/herr-b-tar-det-till-nasta-niva/

Nästan insnöad

Det går verkligen ingen nöd på mig. Har mat i kylskåpet, är inte beroende av tåg, har ett jobb med flextid. Bilen har inte kört fast en enda gång eftersom snöröjarna i vår del av Stockholm gör ett bra jobb. Så jag kan bara njuta av vinterlandskapet och OS på teve. Försöker inte oroa mig över saker i andra delar av världen som jag ändå inte kan påverka mer än genom bidrag till organisationer som gör bra saker. Läste t.ex. om vad läkare utan gränser åstadkommer i Haiti. Hur man bäst stödjer demokratins grundvalar i Europa är lite svårare. Läste att den spanske domaren Baltasar Garzón hotas av suspendering efter att ha satt ljuset på massgravar från Franco-tiden. Han är tydligen ovanligt rakryggad och har vågat sätta sig upp mot både Pinochet, Kissinger, Berlusconi, ETA och förhållandena i Guantánamo. I Italien arbetar domare under mordhot från maffian för att de gör sitt jobb. Vi andra kan vara oändligt tacksamma över alla de människor som som håller FN-principerna om lika rättigheter l...