Fortsätt till huvudinnehåll

Läser och cyklar med ett leende på läpparna

Hösten är här. Jobbet tar det mesta av vaken tid, hem och familj tar resten. Men jag hinner ibland med annat också. Just nu håller bokcirkeln på att ta sig igenom Carsten Jensens tegelsten "Vi, de druknade" och så fort man öppnat den befinner man sig i en kustby bland danska sjömansfamiljer på 1800-talet. Fullständigt fascinerande om inte från första, så från femte sidan. Och så har jag börjat cykla. Jag har redan tjatat om det på jobbet så alla där är trötta på att höra mig lovprisa min nya elcykel från EcoRide. Man slipper trängas på bussen, får lite lagom motion och kommer hem varje dag med ett leende på läpparna. Jo, det är sant. Jag har i och för sig inte cyklat i hällregn än så länge, vi får väl se hur det blir med leendet då. Nåväl, utan någon vidare introduktion eller finess slänger jag in ett tips om en artikeln du måste läsa. Alltså. Läs vad Henrik Berggren (ja, historikern, han med Palme-boken, f.d. DN-medarbetaren) skriver om granskningssamhälle​t i Axess 4/2011 under rubriken Utvärderingar utan värde. "Den offentliga sektorns utbredda mål- och resultatstyrningar är ingen garanti för kvalitet i verksamheten. Granskningssamhället riskerar att underminera den mänskliga tilliten..." Hittar den inte digitalt, men magasinet finns ju i varje tidskriftsbutik. Tänkvärt.
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nästan insnöad

Det går verkligen ingen nöd på mig. Har mat i kylskåpet, är inte beroende av tåg, har ett jobb med flextid. Bilen har inte kört fast en enda gång eftersom snöröjarna i vår del av Stockholm gör ett bra jobb. Så jag kan bara njuta av vinterlandskapet och OS på teve. Försöker inte oroa mig över saker i andra delar av världen som jag ändå inte kan påverka mer än genom bidrag till organisationer som gör bra saker. Läste t.ex. om vad läkare utan gränser åstadkommer i Haiti. Hur man bäst stödjer demokratins grundvalar i Europa är lite svårare. Läste att den spanske domaren Baltasar Garzón hotas av suspendering efter att ha satt ljuset på massgravar från Franco-tiden. Han är tydligen ovanligt rakryggad och har vågat sätta sig upp mot både Pinochet, Kissinger, Berlusconi, ETA och förhållandena i Guantánamo. I Italien arbetar domare under mordhot från maffian för att de gör sitt jobb. Vi andra kan vara oändligt tacksamma över alla de människor som som håller FN-principerna om lika rättigheter l...
Skicka en kommentar
Läs mer

Om du inte vet vad du ska plugga, läs idéhistoria!

Om du undrar vad idéhistoria ska vara bra för, läs den här artikeln av Håkan Lindgren . Jag pluggade idéhistoria vid Stockholms universitet och det är ett av de bästa val jag gjort. Formade mig som människa. En av dem som formade mitt sätt att se på världen var Norbert Elias, som Lindgrens artikel handlar om. Boken "Sedernas historia" är som sagt ingen historia över framstegen på bordsskickets område, utan "mentalitetshistoria", en teori om vad som driver samhällsutvecklingen. Enligt Elias handlar det inte om t.ex. något gudagivet, någon automatisk drivkraft mot allt högre stadier eller om människans egoistiska intressen, utan det är sociala processer, summan av många människors olika val som styr utvecklingen...
Skicka en kommentar
Läs mer

Vindsurfare vid Björkviks brygga

Lukten av tång är inget jag förknippar med november. Men en sån här varm vinterdag ligger den uppspolade tången fortfarande fuktig på klipphällarna. Och luktar sommar. Nu ser jag bara ett par meter framför mig i dimman. Det är som om det inte fanns något bortom bryggan där vi stannat. Bara en stor tom rymd. Vågorna hörs när vi kommer ner på stranden. Taktfasta, skummande, brusande. Precis som på sommaren när den här lilla sandstranden brukar vara fullbelagd av handdukar, leksaker, frysväskor och solande människor i olika grader av avkläddhet. Stenarna är alldeles blanka av väta. Stora, runda stenar. Rundslipad småsten närmare vattnet skaver mot varandra för varje gång jag sätter ner kängorna. Det blåser från havet, kyler ansiktet. Ljudet av en motorbåt som vi aldrig får syn på i dimman hänger kvar i luften länge. Ljudet blåser med vindarna inåt land som om båten fortfarande var helt nära. Tånglukten blandas med jordiga dunster när vi följer stigen som vindlar in ...
Skicka en kommentar
Läs mer