Fortsätt till huvudinnehåll

Hur ska det gå?

Det finns de som kan förklara varför saker är som de är. De är ofta sociologer, de här kloka personerna. Om de inte är författare eller filmare. Orvar Löfgren/Jonas Frykman är ett par som stod på litterturlistan på kulturvetarlinjen. Zugmunt Bauman är annan av dessa kloka personer som man stöter på då och då. Allt vänsterländskt beteende får sin förklaring i hans analyser. Konsumismen. Turismen. You name it, ZB har skrivit om det. I SvD intervjuas Zugmunt om varför shoppingen som livsstil - bekräftelse och identitet genom konsumtion - överhuvudtaget är ett problem.

"Om BNP går upp, vilket innebär att vi producerar fler och fler saker och förstör mer och mer råvarar, går vi framåt. [---] Det är en fråga om mentalitet. Vi är inställda på att mäta vårt välstånd och vår lycka genom tillväxtökning. De tillstånd som kan uppnås eller de saker som kan förvärvas utan pengar räknas inte. [---] Vi måste finna bättre sätt att mäta och värdera vad som är ett bra liv och lycka. [---] Min tes är att Europas enda chans att återvinna sin position i världen är via kulturen. Europa kan aldrig mer bli en militärmakt och har mycket liten chans att bli en ekonomisk stormakt. Men Europa har något att tillföra övriga världen som andra inte har. Den genom upprepade svårigheter utvecklade förmågan att leva fredligt med skillnader, att leva tillsammans inte bara trots skillnaderna utan tack vare dem. Skillnader är något positivt - skillnader i åsikter, i tradition, i sympatier och synen på samhället - och grunden för all kreativitet."

Uppdatering: Snubblar över den här artikeln i SvD: "Försvarstal för Europas framåtanda" av Jean-François Mattéi, som i viss mening är inne på samma spår.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Krönikörer med en alldeles egen stil

Det finns ändå saker kan höja humöret en vanlig grå februarisöndag när man vaknar med ont i nacken, är konstant trött hela dagen och inte alls ser fram emot att gå till jobbet dagen därpå. En av dem är Herr B:s kolumn i DN. Jag önskar jag kunde skriva lika bra. Men den tanken skjuter jag snabbt bort, eftersom det är så roligt att läsa. Där har du en stor dos humor, kvickhet och bildning i anspråklöst ödmjuk förpackning. Dagens krönika: http://www.dn.se/arkiv/namn-och-nytt/herr-b-tar-det-till-nasta-niva/

Hålla humöret uppe...

Ser ut som om vi fått våra soliga dagar för den här sommaren. Nu väntar bara...åtta månader av kyla, kala träd och grådask. Återfall i depression som bara beror på vädret. Solbrännan bleknar och jag kan inte längre gå omkring i snygga kläder utan måste hålla mig till jeans och polotröja. Har sett om många gamla favoritfilmer, romantiska draman, de senaste veckorna. Sånt jag gör för att hålla uppe humöret när semestern är slut. Notting Hill; Fredsmäklaren, Sex dagar, sju nätter; Proof of life... Börjat se om Vänner (igen) med dottern. Köpt en trave Peter Robinson-deckare. Dags att boka biljetter på Stadsteatern också, gå på bio coh träffa vänner efter jobbet. Försöker ta med mig mitt semesterjag in i nio-till-fem-tillvaron och det är en utmaning det med när jag anar en stressig höst. Just idag försöker jag att verkligen känna mig ledig när familjen är bortrest. Städar lite och tvättar, plockar i trädgården innan jag ska sätta mig med det jag egentligen tänkt göra den här he...

Deklarera eller blogga?

Foto: Wikipedia Visst skäms man över sina i-världsproblem när man tagit del av familjens berättelse i DN Söndag imorse: en dödligt sjuk son, en som bär på samma sjukdom och kampen för att få ett tredje syskon vars blod kan frysas in som motmedel ifall sjukdomen bryter ut. Mamman Helena; vilken kämpe, vilken förebild! Får påminna sig om att man är lyckligt lottad när ens familj får vara frisk och dessutom har sitt på det torra. Allt annat är lyx och bonus. När man väl konstaterat det (och lovat sig själv att skänka en slant till forskningen snart igen) är man snabbt tillbaka i sitt eget livs små med- och motgångar. Så fungerar väl vi människor. Idag gick jag i närkamp med maskrosor och brännässlor, ogräset i vår trädgård. Friskt vågat är hälften vunnet, tänkte jag. Om de inte får sätta knoppar direkt har man åtminstone en omgång rensning mindre, senare på säsongen. Som trädgårdsägare har jag motvilligt internaliserat fenomenet etnisk rensning, som den där vassa ekonomiskribenten - vad ...