Fortsätt till huvudinnehåll

Atomkraft - nej tack


Katastrofen i Japan och inbördeskrigen i Nordafrika - det är ett oroligt år så här långt. Som science fiction: Människor i djupaste nöd, systemkollaps, diktatorer som bombar sina egna. Och för oss andra mycket att ta ställning till, som hur man bäst försvarar demokratiska grundvärden och hur världsfrånvänd energipolitiken egentligen får lov att bli.

Som DN-prenumerant är jag inbiten pappersläsare och den är fortfarande min grundreferens när det gäller utblickar på världen. Men bloggen SSBD har samlat fler klipp från Japan och reflektioner kring nyhetsrapporteringen under vecka 10. Skribenterna Åsa Moberg och Richard Swartz skriver bra om en energipolitik som inte ifrågasätts (även om jag är osäker på slutklämmen i den sistnämnda - ett uppgivet "det finns inga alternativ"). Tja, kan vi resa till månen är det klart att vi kan lösa energiproblemet. Om vi vill. Om inte tillväxten ansågs vara det allra viktigaste här på jorden, det som går före alla andra hänsyn. Ställ om investeringarna på förnybar energi! Politik är att vilja, var det någon klok person som sa. Snart tas tydligen även beslut om slutförvaring av kärnavfall i Östhammar. Det har ordnats demonstrationer mot kärnkraft i flera länder med anledning av naturkatastrofen i Japan, men fler lär behövas. Mejlbombning? I ett debattinlägg i DN hänvisar "krisexperten" Johan Färm till en undersökning av hur det står till med vår svenska krisberedskap. Han pekar på att privatiseringen har medfört att det i en krissituation är så många olika underentreprenörer inblandade att vården skulle braka ihop. Det finns tydligen ingen som helst övergripande samordning av tillförseln av mat, personal och läkemedel i en kris. Och i mina ögon är det inget annat än ett systemfel. Hur fasen skulle det förresten gå till när det finns kanske sjuttio olika vårdentreprenörer i en kommun?

Till slut enades så FN igår om att inrätta en flygförbudszon över Libyen och nu försvaras den av bland annat franska plan. Det är klart att vi inte kan sitta med armarna i kors utan måste försvara demokratiska värdena när de hotas. DN-ledarskribenten Hanne Kjöller och statsvetaren Leif Lewin skriver bra om detta. Hon drar parallellen till att nödvändigheten i att lära sina barn att de faktiskt har rätt att försvara sig och han påpekar att det är makteliter, inte religioner, som står i vägen för demokratin.

Sen vill jag nämna en annan sak. En uppföljning av kommuners satsningar på "medborgardialog" visar sig i många fall vara ren kosmetika, enligt medieforskaren Marja Åkerström (intressant i sig och för mig som skrev en C-uppsats om fenomenet medborgarkontor nån gång på 90-talet). Däremot händer det spännande saker i Katrineholm . Till sist: En svensk minister sa på kvinnodagen i EU-parlamentet att EU måste lära sig sin jämställdhetsläxa och satsa på utbyggd barnomsorg, särbeskattning och att göra det lönsamt att arbeta för låg- och medelinkomsttagare. Heja Sabuni!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Om du inte vet vad du ska plugga, läs idéhistoria!

Om du undrar vad idéhistoria ska vara bra för, läs den här artikeln av Håkan Lindgren . Jag pluggade idéhistoria vid Stockholms universitet och det är ett av de bästa val jag gjort. Formade mig som människa. En av dem som formade mitt sätt att se på världen var Norbert Elias, som Lindgrens artikel handlar om. Boken "Sedernas historia" är som sagt ingen historia över framstegen på bordsskickets område, utan "mentalitetshistoria", en teori om vad som driver samhällsutvecklingen. Enligt Elias handlar det inte om t.ex. något gudagivet, någon automatisk drivkraft mot allt högre stadier eller om människans egoistiska intressen, utan det är sociala processer, summan av många människors olika val som styr utvecklingen...

Vindsurfare vid Björkviks brygga

Lukten av tång är inget jag förknippar med november. Men en sån här varm vinterdag ligger den uppspolade tången fortfarande fuktig på klipphällarna. Och luktar sommar. Nu ser jag bara ett par meter framför mig i dimman. Det är som om det inte fanns något bortom bryggan där vi stannat. Bara en stor tom rymd. Vågorna hörs när vi kommer ner på stranden. Taktfasta, skummande, brusande. Precis som på sommaren när den här lilla sandstranden brukar vara fullbelagd av handdukar, leksaker, frysväskor och solande människor i olika grader av avkläddhet. Stenarna är alldeles blanka av väta. Stora, runda stenar. Rundslipad småsten närmare vattnet skaver mot varandra för varje gång jag sätter ner kängorna. Det blåser från havet, kyler ansiktet. Ljudet av en motorbåt som vi aldrig får syn på i dimman hänger kvar i luften länge. Ljudet blåser med vindarna inåt land som om båten fortfarande var helt nära. Tånglukten blandas med jordiga dunster när vi följer stigen som vindlar in ...

Krönikörer med en alldeles egen stil

Det finns ändå saker kan höja humöret en vanlig grå februarisöndag när man vaknar med ont i nacken, är konstant trött hela dagen och inte alls ser fram emot att gå till jobbet dagen därpå. En av dem är Herr B:s kolumn i DN. Jag önskar jag kunde skriva lika bra. Men den tanken skjuter jag snabbt bort, eftersom det är så roligt att läsa. Där har du en stor dos humor, kvickhet och bildning i anspråklöst ödmjuk förpackning. Dagens krönika: http://www.dn.se/arkiv/namn-och-nytt/herr-b-tar-det-till-nasta-niva/