Fortsätt till huvudinnehåll

Atomkraft - nej tack


Katastrofen i Japan och inbördeskrigen i Nordafrika - det är ett oroligt år så här långt. Som science fiction: Människor i djupaste nöd, systemkollaps, diktatorer som bombar sina egna. Och för oss andra mycket att ta ställning till, som hur man bäst försvarar demokratiska grundvärden och hur världsfrånvänd energipolitiken egentligen får lov att bli.

Som DN-prenumerant är jag inbiten pappersläsare och den är fortfarande min grundreferens när det gäller utblickar på världen. Men bloggen SSBD har samlat fler klipp från Japan och reflektioner kring nyhetsrapporteringen under vecka 10. Skribenterna Åsa Moberg och Richard Swartz skriver bra om en energipolitik som inte ifrågasätts (även om jag är osäker på slutklämmen i den sistnämnda - ett uppgivet "det finns inga alternativ"). Tja, kan vi resa till månen är det klart att vi kan lösa energiproblemet. Om vi vill. Om inte tillväxten ansågs vara det allra viktigaste här på jorden, det som går före alla andra hänsyn. Ställ om investeringarna på förnybar energi! Politik är att vilja, var det någon klok person som sa. Snart tas tydligen även beslut om slutförvaring av kärnavfall i Östhammar. Det har ordnats demonstrationer mot kärnkraft i flera länder med anledning av naturkatastrofen i Japan, men fler lär behövas. Mejlbombning? I ett debattinlägg i DN hänvisar "krisexperten" Johan Färm till en undersökning av hur det står till med vår svenska krisberedskap. Han pekar på att privatiseringen har medfört att det i en krissituation är så många olika underentreprenörer inblandade att vården skulle braka ihop. Det finns tydligen ingen som helst övergripande samordning av tillförseln av mat, personal och läkemedel i en kris. Och i mina ögon är det inget annat än ett systemfel. Hur fasen skulle det förresten gå till när det finns kanske sjuttio olika vårdentreprenörer i en kommun?

Till slut enades så FN igår om att inrätta en flygförbudszon över Libyen och nu försvaras den av bland annat franska plan. Det är klart att vi inte kan sitta med armarna i kors utan måste försvara demokratiska värdena när de hotas. DN-ledarskribenten Hanne Kjöller och statsvetaren Leif Lewin skriver bra om detta. Hon drar parallellen till att nödvändigheten i att lära sina barn att de faktiskt har rätt att försvara sig och han påpekar att det är makteliter, inte religioner, som står i vägen för demokratin.

Sen vill jag nämna en annan sak. En uppföljning av kommuners satsningar på "medborgardialog" visar sig i många fall vara ren kosmetika, enligt medieforskaren Marja Åkerström (intressant i sig och för mig som skrev en C-uppsats om fenomenet medborgarkontor nån gång på 90-talet). Däremot händer det spännande saker i Katrineholm . Till sist: En svensk minister sa på kvinnodagen i EU-parlamentet att EU måste lära sig sin jämställdhetsläxa och satsa på utbyggd barnomsorg, särbeskattning och att göra det lönsamt att arbeta för låg- och medelinkomsttagare. Heja Sabuni!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Krönikörer med en alldeles egen stil

Det finns ändå saker kan höja humöret en vanlig grå februarisöndag när man vaknar med ont i nacken, är konstant trött hela dagen och inte alls ser fram emot att gå till jobbet dagen därpå. En av dem är Herr B:s kolumn i DN. Jag önskar jag kunde skriva lika bra. Men den tanken skjuter jag snabbt bort, eftersom det är så roligt att läsa. Där har du en stor dos humor, kvickhet och bildning i anspråklöst ödmjuk förpackning. Dagens krönika: http://www.dn.se/arkiv/namn-och-nytt/herr-b-tar-det-till-nasta-niva/

Deklarera eller blogga?

Foto: Wikipedia Visst skäms man över sina i-världsproblem när man tagit del av familjens berättelse i DN Söndag imorse: en dödligt sjuk son, en som bär på samma sjukdom och kampen för att få ett tredje syskon vars blod kan frysas in som motmedel ifall sjukdomen bryter ut. Mamman Helena; vilken kämpe, vilken förebild! Får påminna sig om att man är lyckligt lottad när ens familj får vara frisk och dessutom har sitt på det torra. Allt annat är lyx och bonus. När man väl konstaterat det (och lovat sig själv att skänka en slant till forskningen snart igen) är man snabbt tillbaka i sitt eget livs små med- och motgångar. Så fungerar väl vi människor. Idag gick jag i närkamp med maskrosor och brännässlor, ogräset i vår trädgård. Friskt vågat är hälften vunnet, tänkte jag. Om de inte får sätta knoppar direkt har man åtminstone en omgång rensning mindre, senare på säsongen. Som trädgårdsägare har jag motvilligt internaliserat fenomenet etnisk rensning, som den där vassa ekonomiskribenten - vad ...

SVT måste göra en fortsättning!

Varje höst när mörkret sänker sig kommer en stund när solbrännan och semesterminnena från sommaren har flagnat, uppgifterna på jobbet blivit fler än man hinner med och meningen med livet känns allmänt diffus och svårfångad. Så är det åtminstone för mig. Då måste jag mana fram tankar om mål och mening att klänga mig fast vid. Målmedvetet betvinga känslan av långsamt annalkande undergång. Allt medan orken tryter, dagarna blir kortare och stressen byggs upp. Det kan handla om att försöka se positivt på utmaningarna i livspusslet. Bygga upp en naiv längtan till julfriden. Ett annat knep är att välja ut en teveserie att följa slaviskt. Då får veckorna sin fasta lunk, oavsett om någon glömt en läxa eller saknar skridskor och oberoende av om det trillar ner spindlar i badkaret, om kylskåpet producerar is och luktar illa, om fläkten lagt av och handfatet läcker. Min besatthet den här hösten har varit Anno 1790 . Denna otroligt snygga krimialse...