Fortsätt till huvudinnehåll

Atomkraft - nej tack


Katastrofen i Japan och inbördeskrigen i Nordafrika - det är ett oroligt år så här långt. Som science fiction: Människor i djupaste nöd, systemkollaps, diktatorer som bombar sina egna. Och för oss andra mycket att ta ställning till, som hur man bäst försvarar demokratiska grundvärden och hur världsfrånvänd energipolitiken egentligen får lov att bli.

Som DN-prenumerant är jag inbiten pappersläsare och den är fortfarande min grundreferens när det gäller utblickar på världen. Men bloggen SSBD har samlat fler klipp från Japan och reflektioner kring nyhetsrapporteringen under vecka 10. Skribenterna Åsa Moberg och Richard Swartz skriver bra om en energipolitik som inte ifrågasätts (även om jag är osäker på slutklämmen i den sistnämnda - ett uppgivet "det finns inga alternativ"). Tja, kan vi resa till månen är det klart att vi kan lösa energiproblemet. Om vi vill. Om inte tillväxten ansågs vara det allra viktigaste här på jorden, det som går före alla andra hänsyn. Ställ om investeringarna på förnybar energi! Politik är att vilja, var det någon klok person som sa. Snart tas tydligen även beslut om slutförvaring av kärnavfall i Östhammar. Det har ordnats demonstrationer mot kärnkraft i flera länder med anledning av naturkatastrofen i Japan, men fler lär behövas. Mejlbombning? I ett debattinlägg i DN hänvisar "krisexperten" Johan Färm till en undersökning av hur det står till med vår svenska krisberedskap. Han pekar på att privatiseringen har medfört att det i en krissituation är så många olika underentreprenörer inblandade att vården skulle braka ihop. Det finns tydligen ingen som helst övergripande samordning av tillförseln av mat, personal och läkemedel i en kris. Och i mina ögon är det inget annat än ett systemfel. Hur fasen skulle det förresten gå till när det finns kanske sjuttio olika vårdentreprenörer i en kommun?

Till slut enades så FN igår om att inrätta en flygförbudszon över Libyen och nu försvaras den av bland annat franska plan. Det är klart att vi inte kan sitta med armarna i kors utan måste försvara demokratiska värdena när de hotas. DN-ledarskribenten Hanne Kjöller och statsvetaren Leif Lewin skriver bra om detta. Hon drar parallellen till att nödvändigheten i att lära sina barn att de faktiskt har rätt att försvara sig och han påpekar att det är makteliter, inte religioner, som står i vägen för demokratin.

Sen vill jag nämna en annan sak. En uppföljning av kommuners satsningar på "medborgardialog" visar sig i många fall vara ren kosmetika, enligt medieforskaren Marja Åkerström (intressant i sig och för mig som skrev en C-uppsats om fenomenet medborgarkontor nån gång på 90-talet). Däremot händer det spännande saker i Katrineholm . Till sist: En svensk minister sa på kvinnodagen i EU-parlamentet att EU måste lära sig sin jämställdhetsläxa och satsa på utbyggd barnomsorg, särbeskattning och att göra det lönsamt att arbeta för låg- och medelinkomsttagare. Heja Sabuni!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

SVT måste göra en fortsättning!

Varje höst när mörkret sänker sig kommer en stund när solbrännan och semesterminnena från sommaren har flagnat, uppgifterna på jobbet blivit fler än man hinner med och meningen med livet känns allmänt diffus och svårfångad. Så är det åtminstone för mig. Då måste jag mana fram tankar om mål och mening att klänga mig fast vid. Målmedvetet betvinga känslan av långsamt annalkande undergång. Allt medan orken tryter, dagarna blir kortare och stressen byggs upp. Det kan handla om att försöka se positivt på utmaningarna i livspusslet. Bygga upp en naiv längtan till julfriden. Ett annat knep är att välja ut en teveserie att följa slaviskt. Då får veckorna sin fasta lunk, oavsett om någon glömt en läxa eller saknar skridskor och oberoende av om det trillar ner spindlar i badkaret, om kylskåpet producerar is och luktar illa, om fläkten lagt av och handfatet läcker. Min besatthet den här hösten har varit Anno 1790 . Denna otroligt snygga krimialse...

Krönikörer med en alldeles egen stil

Det finns ändå saker kan höja humöret en vanlig grå februarisöndag när man vaknar med ont i nacken, är konstant trött hela dagen och inte alls ser fram emot att gå till jobbet dagen därpå. En av dem är Herr B:s kolumn i DN. Jag önskar jag kunde skriva lika bra. Men den tanken skjuter jag snabbt bort, eftersom det är så roligt att läsa. Där har du en stor dos humor, kvickhet och bildning i anspråklöst ödmjuk förpackning. Dagens krönika: http://www.dn.se/arkiv/namn-och-nytt/herr-b-tar-det-till-nasta-niva/

Nästan insnöad

Det går verkligen ingen nöd på mig. Har mat i kylskåpet, är inte beroende av tåg, har ett jobb med flextid. Bilen har inte kört fast en enda gång eftersom snöröjarna i vår del av Stockholm gör ett bra jobb. Så jag kan bara njuta av vinterlandskapet och OS på teve. Försöker inte oroa mig över saker i andra delar av världen som jag ändå inte kan påverka mer än genom bidrag till organisationer som gör bra saker. Läste t.ex. om vad läkare utan gränser åstadkommer i Haiti. Hur man bäst stödjer demokratins grundvalar i Europa är lite svårare. Läste att den spanske domaren Baltasar Garzón hotas av suspendering efter att ha satt ljuset på massgravar från Franco-tiden. Han är tydligen ovanligt rakryggad och har vågat sätta sig upp mot både Pinochet, Kissinger, Berlusconi, ETA och förhållandena i Guantánamo. I Italien arbetar domare under mordhot från maffian för att de gör sitt jobb. Vi andra kan vara oändligt tacksamma över alla de människor som som håller FN-principerna om lika rättigheter l...