Fortsätt till huvudinnehåll

Atomkraft - nej tack


Katastrofen i Japan och inbördeskrigen i Nordafrika - det är ett oroligt år så här långt. Som science fiction: Människor i djupaste nöd, systemkollaps, diktatorer som bombar sina egna. Och för oss andra mycket att ta ställning till, som hur man bäst försvarar demokratiska grundvärden och hur världsfrånvänd energipolitiken egentligen får lov att bli.

Som DN-prenumerant är jag inbiten pappersläsare och den är fortfarande min grundreferens när det gäller utblickar på världen. Men bloggen SSBD har samlat fler klipp från Japan och reflektioner kring nyhetsrapporteringen under vecka 10. Skribenterna Åsa Moberg och Richard Swartz skriver bra om en energipolitik som inte ifrågasätts (även om jag är osäker på slutklämmen i den sistnämnda - ett uppgivet "det finns inga alternativ"). Tja, kan vi resa till månen är det klart att vi kan lösa energiproblemet. Om vi vill. Om inte tillväxten ansågs vara det allra viktigaste här på jorden, det som går före alla andra hänsyn. Ställ om investeringarna på förnybar energi! Politik är att vilja, var det någon klok person som sa. Snart tas tydligen även beslut om slutförvaring av kärnavfall i Östhammar. Det har ordnats demonstrationer mot kärnkraft i flera länder med anledning av naturkatastrofen i Japan, men fler lär behövas. Mejlbombning? I ett debattinlägg i DN hänvisar "krisexperten" Johan Färm till en undersökning av hur det står till med vår svenska krisberedskap. Han pekar på att privatiseringen har medfört att det i en krissituation är så många olika underentreprenörer inblandade att vården skulle braka ihop. Det finns tydligen ingen som helst övergripande samordning av tillförseln av mat, personal och läkemedel i en kris. Och i mina ögon är det inget annat än ett systemfel. Hur fasen skulle det förresten gå till när det finns kanske sjuttio olika vårdentreprenörer i en kommun?

Till slut enades så FN igår om att inrätta en flygförbudszon över Libyen och nu försvaras den av bland annat franska plan. Det är klart att vi inte kan sitta med armarna i kors utan måste försvara demokratiska värdena när de hotas. DN-ledarskribenten Hanne Kjöller och statsvetaren Leif Lewin skriver bra om detta. Hon drar parallellen till att nödvändigheten i att lära sina barn att de faktiskt har rätt att försvara sig och han påpekar att det är makteliter, inte religioner, som står i vägen för demokratin.

Sen vill jag nämna en annan sak. En uppföljning av kommuners satsningar på "medborgardialog" visar sig i många fall vara ren kosmetika, enligt medieforskaren Marja Åkerström (intressant i sig och för mig som skrev en C-uppsats om fenomenet medborgarkontor nån gång på 90-talet). Däremot händer det spännande saker i Katrineholm . Till sist: En svensk minister sa på kvinnodagen i EU-parlamentet att EU måste lära sig sin jämställdhetsläxa och satsa på utbyggd barnomsorg, särbeskattning och att göra det lönsamt att arbeta för låg- och medelinkomsttagare. Heja Sabuni!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Julfrossa på Teater Pero

Om du ska se en föreställning nästa jul, med eller utan barn, se den här! "Julfrossa" består av en serie inslag eller smått absurda sketcher med jul som tema. Både glädje och svårmod. Musik, sång, pantomim och underfundiga texter. Enda nackdelen var att det var över alldeles för snabbt, efter bara 45 minuter. Årets sista föreställning gick i tisdags. Jag bokar in nästa år igen. Garanterat.

Coexist

Coexist handlar om att möta varje människa som individ och inte som företrädare för nån anonym grupp. Det är inte naivitet utan realism. Vi är tvungna, vi är beroende av varandra vare sig vi vill eller inte. Bättre då vara konstruktiv och bygga broar istället för att hålla på med hat, fördomar, hot, sablar, knivar, järnrör och sånt. Se filmen här: http://www.newsner.com/2015/03/de-ser-skelett-hangla-pa-en-skarm-men-sekunder-senare-budskapet-ar-lika-viktigt-som-det-ar-fantastiskt/

En kväll som volontär på Centralen

Så har jag gjort ett första pass på Centralen. Efter att ha lämnat kläder, serverat mat på Nobelberget, sorterat insamlade kläder i Tomteboda och gått Röda korsets volontärskurs skrev jag upp mig på fyra kvällstimmar. Det kom inte jättemånga flyktingar med tågen från Malmö just ikväll, åtminstone inte genom de utgångar jag bevakade med några gosedjur och juiceförpackningar redo. Det var tillräckligt många på plats från Polisen, Migrationsverket, Socialen, Röda korset och Refugees Welcome för att göra situationen smidig, vid sidan av frivilliga läkare och jurister. Mitt jobb var att vara medmänniska några timmar. En barnfamilj fick några blöjor. En annan barnfamilj blev kvar hela kvällen i väntan på en vän som skulle betala för deras biljett till Finland. Jag redde ut förutsättningarna för onlinebeställning i biljettluckan på SJ. Som tur var fanns två flerspråkiga killar på plats. Jag lekte med med familjens busiga lilla fyraåring. Till slut ordnades ett tillfälligt boende över natten t