Fortsätt till huvudinnehåll

Intolerans, kultur, religionsfrihet och annat lättsamt



Missade du debatten om Elisabeth Gerles kyrkofinansierade bok som jämförde humanister och sverigedemokrater i höstas? Det gör inget. Men ett inlägg i UNT den 26/11 är värt att läsa. Författaren sågar Gerle längs med fotknölarna, men utan att förneka att även ateister kan vara intoleranta. Detta däremot är en diskussion som behövs inom Humanisterna, för utan självkritik blir ju varje förening outhärdligt självgod. Sen är det (återigen) bevisat att kultur är nyckeln till ett hälsosamt liv, se UNT än en gång. Skuggutredningen och tankesmedjan Det Osynligas "Parlören - en ordbok för icke mätbara värden" samlade den kanske mest rejäla bevisskörden på det ämnet. Fler saker har hänt sen jag sist gjorde ett inlägg. DO har t.ex. beslutat att en barnskötarelev blev religiöst diskriminerad när hon inte fick bära niqab (heltäckande slöja) under utbildningen. Men vill man ha "osynlig" personal på dagis, hur pedagogiska och välutbildade de än är? Var ska gränsen egentligen gå mellan vårt samhälles grundläggande demokratiska rättigheter och olika religiösa krav? Nu i höst har en uppsats om det uppmärksammade rättsfallet, "handskakningsmålet", ställt den viktiga frågan om religionsfrihet kontra könsjämlikhet. Så gör även Sydsvenskans kulturchef. Den politiskt korrekta multikultiinställningen verkar ju så bra, men jag har börjat svänga. I värsta fall kommer vårt fria, jämställda, jämlika samhälle tvingas till eftergifter av olika ekonomiska och religiösa agendor framöver i globaliseringens spår (clash of civilizations, liksom). Försöker tänka positivt och hoppas på kapitalismens självreglerande förmåga och på människans fantastiska förutsättningar för samarbete, kunskap och fantasi istället!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Julfrossa på Teater Pero

Om du ska se en föreställning nästa jul, med eller utan barn, se den här! "Julfrossa" består av en serie inslag eller smått absurda sketcher med jul som tema. Både glädje och svårmod. Musik, sång, pantomim och underfundiga texter. Enda nackdelen var att det var över alldeles för snabbt, efter bara 45 minuter. Årets sista föreställning gick i tisdags. Jag bokar in nästa år igen. Garanterat.

En kväll som volontär på Centralen

Så har jag gjort ett första pass på Centralen. Efter att ha lämnat kläder, serverat mat på Nobelberget, sorterat insamlade kläder i Tomteboda och gått Röda korsets volontärskurs skrev jag upp mig på fyra kvällstimmar. Det kom inte jättemånga flyktingar med tågen från Malmö just ikväll, åtminstone inte genom de utgångar jag bevakade med några gosedjur och juiceförpackningar redo. Det var tillräckligt många på plats från Polisen, Migrationsverket, Socialen, Röda korset och Refugees Welcome för att göra situationen smidig, vid sidan av frivilliga läkare och jurister. Mitt jobb var att vara medmänniska några timmar. En barnfamilj fick några blöjor. En annan barnfamilj blev kvar hela kvällen i väntan på en vän som skulle betala för deras biljett till Finland. Jag redde ut förutsättningarna för onlinebeställning i biljettluckan på SJ. Som tur var fanns två flerspråkiga killar på plats. Jag lekte med med familjens busiga lilla fyraåring. Till slut ordnades ett tillfälligt boende över natten t

Coexist

Coexist handlar om att möta varje människa som individ och inte som företrädare för nån anonym grupp. Det är inte naivitet utan realism. Vi är tvungna, vi är beroende av varandra vare sig vi vill eller inte. Bättre då vara konstruktiv och bygga broar istället för att hålla på med hat, fördomar, hot, sablar, knivar, järnrör och sånt. Se filmen här: http://www.newsner.com/2015/03/de-ser-skelett-hangla-pa-en-skarm-men-sekunder-senare-budskapet-ar-lika-viktigt-som-det-ar-fantastiskt/