Fortsätt till huvudinnehåll

Intolerans, kultur, religionsfrihet och annat lättsamt



Missade du debatten om Elisabeth Gerles kyrkofinansierade bok som jämförde humanister och sverigedemokrater i höstas? Det gör inget. Men ett inlägg i UNT den 26/11 är värt att läsa. Författaren sågar Gerle längs med fotknölarna, men utan att förneka att även ateister kan vara intoleranta. Detta däremot är en diskussion som behövs inom Humanisterna, för utan självkritik blir ju varje förening outhärdligt självgod. Sen är det (återigen) bevisat att kultur är nyckeln till ett hälsosamt liv, se UNT än en gång. Skuggutredningen och tankesmedjan Det Osynligas "Parlören - en ordbok för icke mätbara värden" samlade den kanske mest rejäla bevisskörden på det ämnet. Fler saker har hänt sen jag sist gjorde ett inlägg. DO har t.ex. beslutat att en barnskötarelev blev religiöst diskriminerad när hon inte fick bära niqab (heltäckande slöja) under utbildningen. Men vill man ha "osynlig" personal på dagis, hur pedagogiska och välutbildade de än är? Var ska gränsen egentligen gå mellan vårt samhälles grundläggande demokratiska rättigheter och olika religiösa krav? Nu i höst har en uppsats om det uppmärksammade rättsfallet, "handskakningsmålet", ställt den viktiga frågan om religionsfrihet kontra könsjämlikhet. Så gör även Sydsvenskans kulturchef. Den politiskt korrekta multikultiinställningen verkar ju så bra, men jag har börjat svänga. I värsta fall kommer vårt fria, jämställda, jämlika samhälle tvingas till eftergifter av olika ekonomiska och religiösa agendor framöver i globaliseringens spår (clash of civilizations, liksom). Försöker tänka positivt och hoppas på kapitalismens självreglerande förmåga och på människans fantastiska förutsättningar för samarbete, kunskap och fantasi istället!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Krönikörer med en alldeles egen stil

Det finns ändå saker kan höja humöret en vanlig grå februarisöndag när man vaknar med ont i nacken, är konstant trött hela dagen och inte alls ser fram emot att gå till jobbet dagen därpå. En av dem är Herr B:s kolumn i DN. Jag önskar jag kunde skriva lika bra. Men den tanken skjuter jag snabbt bort, eftersom det är så roligt att läsa. Där har du en stor dos humor, kvickhet och bildning i anspråklöst ödmjuk förpackning. Dagens krönika: http://www.dn.se/arkiv/namn-och-nytt/herr-b-tar-det-till-nasta-niva/

Deklarera eller blogga?

Foto: Wikipedia Visst skäms man över sina i-världsproblem när man tagit del av familjens berättelse i DN Söndag imorse: en dödligt sjuk son, en som bär på samma sjukdom och kampen för att få ett tredje syskon vars blod kan frysas in som motmedel ifall sjukdomen bryter ut. Mamman Helena; vilken kämpe, vilken förebild! Får påminna sig om att man är lyckligt lottad när ens familj får vara frisk och dessutom har sitt på det torra. Allt annat är lyx och bonus. När man väl konstaterat det (och lovat sig själv att skänka en slant till forskningen snart igen) är man snabbt tillbaka i sitt eget livs små med- och motgångar. Så fungerar väl vi människor. Idag gick jag i närkamp med maskrosor och brännässlor, ogräset i vår trädgård. Friskt vågat är hälften vunnet, tänkte jag. Om de inte får sätta knoppar direkt har man åtminstone en omgång rensning mindre, senare på säsongen. Som trädgårdsägare har jag motvilligt internaliserat fenomenet etnisk rensning, som den där vassa ekonomiskribenten - vad ...

SVT måste göra en fortsättning!

Varje höst när mörkret sänker sig kommer en stund när solbrännan och semesterminnena från sommaren har flagnat, uppgifterna på jobbet blivit fler än man hinner med och meningen med livet känns allmänt diffus och svårfångad. Så är det åtminstone för mig. Då måste jag mana fram tankar om mål och mening att klänga mig fast vid. Målmedvetet betvinga känslan av långsamt annalkande undergång. Allt medan orken tryter, dagarna blir kortare och stressen byggs upp. Det kan handla om att försöka se positivt på utmaningarna i livspusslet. Bygga upp en naiv längtan till julfriden. Ett annat knep är att välja ut en teveserie att följa slaviskt. Då får veckorna sin fasta lunk, oavsett om någon glömt en läxa eller saknar skridskor och oberoende av om det trillar ner spindlar i badkaret, om kylskåpet producerar is och luktar illa, om fläkten lagt av och handfatet läcker. Min besatthet den här hösten har varit Anno 1790 . Denna otroligt snygga krimialse...