Fortsätt till huvudinnehåll

Intolerans, kultur, religionsfrihet och annat lättsamt



Missade du debatten om Elisabeth Gerles kyrkofinansierade bok som jämförde humanister och sverigedemokrater i höstas? Det gör inget. Men ett inlägg i UNT den 26/11 är värt att läsa. Författaren sågar Gerle längs med fotknölarna, men utan att förneka att även ateister kan vara intoleranta. Detta däremot är en diskussion som behövs inom Humanisterna, för utan självkritik blir ju varje förening outhärdligt självgod. Sen är det (återigen) bevisat att kultur är nyckeln till ett hälsosamt liv, se UNT än en gång. Skuggutredningen och tankesmedjan Det Osynligas "Parlören - en ordbok för icke mätbara värden" samlade den kanske mest rejäla bevisskörden på det ämnet. Fler saker har hänt sen jag sist gjorde ett inlägg. DO har t.ex. beslutat att en barnskötarelev blev religiöst diskriminerad när hon inte fick bära niqab (heltäckande slöja) under utbildningen. Men vill man ha "osynlig" personal på dagis, hur pedagogiska och välutbildade de än är? Var ska gränsen egentligen gå mellan vårt samhälles grundläggande demokratiska rättigheter och olika religiösa krav? Nu i höst har en uppsats om det uppmärksammade rättsfallet, "handskakningsmålet", ställt den viktiga frågan om religionsfrihet kontra könsjämlikhet. Så gör även Sydsvenskans kulturchef. Den politiskt korrekta multikultiinställningen verkar ju så bra, men jag har börjat svänga. I värsta fall kommer vårt fria, jämställda, jämlika samhälle tvingas till eftergifter av olika ekonomiska och religiösa agendor framöver i globaliseringens spår (clash of civilizations, liksom). Försöker tänka positivt och hoppas på kapitalismens självreglerande förmåga och på människans fantastiska förutsättningar för samarbete, kunskap och fantasi istället!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nästan insnöad

Det går verkligen ingen nöd på mig. Har mat i kylskåpet, är inte beroende av tåg, har ett jobb med flextid. Bilen har inte kört fast en enda gång eftersom snöröjarna i vår del av Stockholm gör ett bra jobb. Så jag kan bara njuta av vinterlandskapet och OS på teve. Försöker inte oroa mig över saker i andra delar av världen som jag ändå inte kan påverka mer än genom bidrag till organisationer som gör bra saker. Läste t.ex. om vad läkare utan gränser åstadkommer i Haiti. Hur man bäst stödjer demokratins grundvalar i Europa är lite svårare. Läste att den spanske domaren Baltasar Garzón hotas av suspendering efter att ha satt ljuset på massgravar från Franco-tiden. Han är tydligen ovanligt rakryggad och har vågat sätta sig upp mot både Pinochet, Kissinger, Berlusconi, ETA och förhållandena i Guantánamo. I Italien arbetar domare under mordhot från maffian för att de gör sitt jobb. Vi andra kan vara oändligt tacksamma över alla de människor som som håller FN-principerna om lika rättigheter l...

Om du inte vet vad du ska plugga, läs idéhistoria!

Om du undrar vad idéhistoria ska vara bra för, läs den här artikeln av Håkan Lindgren . Jag pluggade idéhistoria vid Stockholms universitet och det är ett av de bästa val jag gjort. Formade mig som människa. En av dem som formade mitt sätt att se på världen var Norbert Elias, som Lindgrens artikel handlar om. Boken "Sedernas historia" är som sagt ingen historia över framstegen på bordsskickets område, utan "mentalitetshistoria", en teori om vad som driver samhällsutvecklingen. Enligt Elias handlar det inte om t.ex. något gudagivet, någon automatisk drivkraft mot allt högre stadier eller om människans egoistiska intressen, utan det är sociala processer, summan av många människors olika val som styr utvecklingen...

Vindsurfare vid Björkviks brygga

Lukten av tång är inget jag förknippar med november. Men en sån här varm vinterdag ligger den uppspolade tången fortfarande fuktig på klipphällarna. Och luktar sommar. Nu ser jag bara ett par meter framför mig i dimman. Det är som om det inte fanns något bortom bryggan där vi stannat. Bara en stor tom rymd. Vågorna hörs när vi kommer ner på stranden. Taktfasta, skummande, brusande. Precis som på sommaren när den här lilla sandstranden brukar vara fullbelagd av handdukar, leksaker, frysväskor och solande människor i olika grader av avkläddhet. Stenarna är alldeles blanka av väta. Stora, runda stenar. Rundslipad småsten närmare vattnet skaver mot varandra för varje gång jag sätter ner kängorna. Det blåser från havet, kyler ansiktet. Ljudet av en motorbåt som vi aldrig får syn på i dimman hänger kvar i luften länge. Ljudet blåser med vindarna inåt land som om båten fortfarande var helt nära. Tånglukten blandas med jordiga dunster när vi följer stigen som vindlar in ...