Gillar Dan Jönssons spaning i gårdagens DN Boklördag-krönika (finns inte på dn.se än) och sympatiserar med hans syn på klassikerna som allmänningar. Men snälla Dan, kalla för tusan inte Austens romanvärldar för "skira"! Den som ännu inte upptäckt att berättelserna, bakom försäljningsargumentet "romantik", framför allt beskriver makt, könsroller och hierarkier - den begränsade handlingsfriheten för människor inom väldigt snäva sociala ramar - så är det bara att gratulera, de har en läsupplevelse kvar. Sätt i gång och läs: Stolthet och fördom, Förnuft och känsla, Övertalning, Emma, Northanger Abbey... Eller menar Dan helt enkelt att alla de som inte sett mer än ett klipp ur en kostymfilm med t.ex. Keira Knightley eller något bokomslag porträtterande passiva 1800-talskvinnor i ömtåliga klänningar kan förledas att tro att det är något skirt över Austens romaner? I så fall må det väl passera. En förklaring till att jag själv reagerar så fort någon antyder att en fäbless för Austen är lika med att vara en sucker på romantik (vilket jag i och för sig också är), det är att man då nedvärderar Jane Austen så fruktansvärt. Och det gör mig förbannad. Att en bok handlade om romantiska relationer och var skriven av en kvinna betydde på Austens tid att den inte kunde ha något djup eller större värde. Fabian Kastner beskriver i en artikel i SvD 2008 om hur man för 200 år sedan använde pseudoym: "Jane Austen var inte ensam om att få höra att hennes romaner var alldeles för välskrivna och kloka för att vara skrivna av en kvinna. Det var tvärtom ett mycket tidstypiskt recensionsomdöme." Men inte gör väl vi i dag sådana fördomsfulla uttalanden? Eller?
Tipstillägg: Ronny Ambjörnsson skriver i en DN-artikel den 22 juli 2012 om de allmängiltiga sociala relationer och moraliska ställningstaganden som bildar det underliggande temat i alla Jane Austens romaner.
Kommentarer
Skicka en kommentar