Fortsätt till huvudinnehåll

Skynda, skynda - det finns alltid en kamp att utkämpa


Man får aldrig aldrig aldrig slå sig till ro. Det finns alltid någon slags kamp som borde utkämpas. Trots att jag inte längre är föreningsaktiv och gör ideella grejor på helgerna så blir jag ibland ändå så trött att jag bara vill slippa sitta ihop med resten av den här världen (för att bara umgås i naturens, familjens, böckernas och filmernas världar). Det är oftast i sådana stunder jag skriver här. Jag minns när jag var runt 20 och umgicks lite med en kille som var runt 30 och varken hade teve eller dagstidning. Tyckte han var rätt koko. Nu förstår jag precis. Just som jag behövde kapa stresstopparna och bara klappa min själv på huvudet efter att ha hållit i en (ganska lyckad tror jag) konferens så har det blivit hög tid att ta itu med högarna av andra uppgifter som hopat sig på jobbet, att sjösätta båten med sedvanlig dramatik, boka in barnens fotbolls-, musikskole- och skolavslutnings- och stå-i-kafeterian-aktiviteter, komma igång med träningen (för vilken gång i ordningen?), ta hand om den nyvakna trädgården och renovera sommarstället. Och när Ebba Witt Brattström i teves Babel påminner om att jämställdheten inte på något sätt är självklar och att vi har den i historieböckerna ganska bortglömda Grupp 8 att tacka för Sveriges världsberömda likarätt, utbyggda dagis och självbestämmande för kvinnor - då står där plöstligt en halvt bortglömd Kamp och stampar i hallen och väntar på min insats. (Träffade förresten en kvinna från Grupp 8 på en skrivarkurs i Prag en sommar för länge sen. Varför ansträngde jag mig inte för att hålla liv i den kontakten?) Så att inte de bimbos som tycker det är helt ok att kvinnor nöjer sig med "erotiken" som maktmedel, som någon skrev i DN häromdagen, får sista ordet. Nä, nu ska jag snart till vårdcentralen för att kolla upp det här jäkla trycket över bröstet som inte släpper. Ändå tror jag att vi hade det lite bättre förspänt än dagens 20-åringar. Isabelle Ståhl höll förresten ett bra föredrag om hur det är att vara 80-talist på informatörskonferensen.

Kommentarer

  1. Tack för att jag fick vara med, det var en upplevelse som gav mig massor med nytt självförtroende!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Krönikörer med en alldeles egen stil

Det finns ändå saker kan höja humöret en vanlig grå februarisöndag när man vaknar med ont i nacken, är konstant trött hela dagen och inte alls ser fram emot att gå till jobbet dagen därpå. En av dem är Herr B:s kolumn i DN. Jag önskar jag kunde skriva lika bra. Men den tanken skjuter jag snabbt bort, eftersom det är så roligt att läsa. Där har du en stor dos humor, kvickhet och bildning i anspråklöst ödmjuk förpackning. Dagens krönika: http://www.dn.se/arkiv/namn-och-nytt/herr-b-tar-det-till-nasta-niva/

SVT måste göra en fortsättning!

Varje höst när mörkret sänker sig kommer en stund när solbrännan och semesterminnena från sommaren har flagnat, uppgifterna på jobbet blivit fler än man hinner med och meningen med livet känns allmänt diffus och svårfångad. Så är det åtminstone för mig. Då måste jag mana fram tankar om mål och mening att klänga mig fast vid. Målmedvetet betvinga känslan av långsamt annalkande undergång. Allt medan orken tryter, dagarna blir kortare och stressen byggs upp. Det kan handla om att försöka se positivt på utmaningarna i livspusslet. Bygga upp en naiv längtan till julfriden. Ett annat knep är att välja ut en teveserie att följa slaviskt. Då får veckorna sin fasta lunk, oavsett om någon glömt en läxa eller saknar skridskor och oberoende av om det trillar ner spindlar i badkaret, om kylskåpet producerar is och luktar illa, om fläkten lagt av och handfatet läcker. Min besatthet den här hösten har varit Anno 1790 . Denna otroligt snygga krimialse...

Weekend i Rom

Staden Rom är en overklig upplevelse. Allt detta överflöd av tvåtusenåriga minnesmärken. F hade kollat boendetips via TripAdvisor  och vi bodde på ett bra hotell vid T-banestationen Cavour och började med att flanera ner till Forum Romanum och Colosseum första dagen. När vi gick in i Palazzo San Angelo och såg väggmålningar från 1600-talet dagen därpå var jag blasé och tyckte liksom: "vad är det här för modernt nonsens". Fantastisk utsikt och mysigt kafé där på taket i alla fall - plus ett påvesovrum med Amor & Psyche-väggmålning(!). Vi såg också Peterskyrkan, Pantheon, Navona-torget, Spanska trappan och parken därovanför utan att stressa mellan sevärdheterna. I parken på kullen kunde man hyra både cyklar, rullskridskor och segway - en skön oas utan turister och bilar. De fyra dagarna fylldes med mycket strosande, fikande och god mat. Sonen åt sin favorit minst en gång om dagen - pasta carbonara. Vädret var soligt tre ...