Kylan när man skjuter upp fönsterluckorna på morgonen. Den oväntat sötkvalmiga doften av nybakade kakor när man stiger ut genom porten. Kullerstensgränderna i den gamla stadskärnan, slarvigt lappade med asfalt. Djupa hål i gatan där både asfalt och kullerstenar verkar vara på väg att sjunka ner mot jordens mitt. Marmorn på marken i arkaderna längs de vindlande affärsgatorna. Alla går man ur huse för att umgås på piazzan på söndagen. De små flaggorna med italienska färger över balkongräckena med texten som visar att man stöder arbetarna i en pågående rättegång mot ett gruvföretag. Tusenskönor i lekparkens gräs. Blommande magnolior på terasserna. Sällskap som tar en aperitivo före middagen, unga och gamla. Duvorna som barnen jagar. De äldre männen i keps som trampar förbi på sina omoderna cyklar. Alla som stannar för att beundra barnen. Måltiderna som tas på djupaste allvar och som smakar som ingen annan stans på jorden. De kalla stengolven och kala lägenheterna. Marknaden med allt man kan tänkas behöva, från levande kaniner till välsorterade fisk-, kött- och grönsaksdiskar och kläder, pynt, hushållsartiklar. Solen som lyser så förlåtande nästan hela tiden.
så fint, vackert och på prick beskrivet. Och det bästa av allt – jag vet precis vad du menar!
SvaraRadera