Tyckt, tänkt och tecknat...

Så här har det sett ut sen november och jag älskar det. Mildväder lär vara på väg och snart är kanske de vita vallarna borta och de snötunga träden är bara...kala. Men ännu är världen inbäddad och naturen är obeveklig och kall som den ska vara på mörka vintern. Vi var ute i skidspåret på förmiddagen, men nu lär det inte bli mer gjort efter matinhandling respektive tvätt. Kan njuta av vintern nu, till skillnad från under småbarnsåren. Inte konstigt att vintern var en mäktig fiende då när man hade motvilliga ungar som skulle kläs i bävernylonoverall, barnvagn att dra igenom snövallarna och var tvungen att infartsparkera vid dagis där det inte fanns tillräckligt med p-platser. Är på ett märkligt humör. Rastlös och slö på samma gång. På väg att bli sjuk? Nej. Bara trött efter första veckan på jobbet efter en lång, skön ledighet.

Såg en spaghettivästern från 1968 i går, Harmonica - hämnaren (Once Upon a Time in the West ), med Charles Bronson, Henry Fonda och Claudia Cardinale. Udda kameravinklar, långa tagningar och tystnader och en spännande handling som inte är direkt uppenbar förrän i slutet. Bertolucci var med på manuset ser jag i eftertexterna, Morricone stod för musiken. Men Den gode, den onde, den fule är min favorit i genren. Tillräckligt crazy för att man ska överse med råheten och vad jag minns inte samma obehagliga övergreppsestetik. Med barnen brevid sig i tevesoffan inser man att filmklassiker ofta ger en väldigt märklig bild av hjältar och könsroller. Å andra sidan kanske man inte ska hetsa upp sig över att barnen bevittnar hemskheter på teve. Barnen kanske, som videovåldsproblemsförnekarna hävdar, lär sig en massa om medier och källkritik på köpet. När jag slängde ur mig en allmän fråga om varför i helvete en sån som Bronson får en huvudroll när han inte rör på ansiktsmusklerna överhuvudtaget f...

Filmerna är förstås: Kan du vissla Johanna? Karl Bertil Jonssons julafton Moderna tider Robin Hood Scrooge - A Christmas Carol It's a Wonderful Life Gladiator Picassos äventyr Proof of Life Det var väl inte så svårt?

Julen är filmfrossans högtid. Flera storartade berättelser har hållit teven varm den här julen: ett par pojkar på jakt efter en morfar som kan lära dem vissla och fiska; en fjortonåring i målbrottet som extrajobbar på Posten och drömmer om en bättre värld; en fattig men livsglad och uppfinningsrik diversearbetare och fängelsekund under amerikanska depressionen; en soldat som efter tio års korståg genom tur, skicklighet och ärlighet återser sin hemby och får ihop det med godsets makalösa änka; en sur girigbuk som hemsöks av spöken och kommer på bättre tankar; en man som tänker begå självmord när han genom en ängels försyn återfår livslusten genom att med egna ögon se vad han faktiskt betyder för sina medmänniskor; ett gäng otursföljda som slåss för sina liv på Roms arenor vid tiden för kristi födelse; en känd spansk konstnärs och kvinnokarls liv i parodisk snabbspolning; ett gisslandrama i Sydamerika där förhandlaren får en speciell relation till den kidnappade ingenjörens guldlockiga f...

Julfrossa igen. Teater Pero s alltså. Nästan lika bra som förra årets. Mim, sång och crazy humor. Blåskompad jullåt i reagge-takt, smältande snögubbe, julbråkande familj, längtan och klarsyn och ett äkta trolleritrick mitt i alltihop. Är det redan slut?! undrar man när timmen gått. Enstaka biljetter lär finnas fram till trettonhelgen.

Utförsäljningshörnan var det "smartaste" inslaget på Beckmans-elevernas julmarknad i helgen. En kille hade satt upp sin skylt: Efter 3 år är jag klar, allt ska bort. Det satt små orange prislappar på allt på hans skrivbord, från matlådan till suddigummet. Det fanns mycket annat bra och mer julmarknadsanpassat också, som oxiderade silversmycken, örhängen av gnistrande bitar av CD-skivor, affischer, vykort, kläder. Allt snyggt och fyndigt förstås som det anstår nyutexade reklam- och designelever. Inspirerande.