Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Jul, jul, efterlängtade jul

Frossat färdigt?

Julfrossa igen. Teater Pero s alltså. Nästan lika bra som förra årets. Mim, sång och crazy humor. Blåskompad jullåt i reagge-takt, smältande snögubbe, julbråkande familj, längtan och klarsyn och ett äkta trolleritrick mitt i alltihop. Är det redan slut?! undrar man när timmen gått. Enstaka biljetter lär finnas fram till trettonhelgen.

Beckmans julmarknad

Utförsäljningshörnan var det "smartaste" inslaget på Beckmans-elevernas julmarknad i helgen. En kille hade satt upp sin skylt: Efter 3 år är jag klar, allt ska bort. Det satt små orange prislappar på allt på hans skrivbord, från matlådan till suddigummet. Det fanns mycket annat bra och mer julmarknadsanpassat också, som oxiderade silversmycken, örhängen av gnistrande bitar av CD-skivor, affischer, vykort, kläder. Allt snyggt och fyndigt förstås som det anstår nyutexade reklam- och designelever. Inspirerande.

Intolerans, kultur, religionsfrihet och annat lättsamt

Missade du debatten om Elisabeth Gerles kyrkofinansierade bok som jämförde humanister och sverigedemokrater i höstas? Det gör inget. Men ett inlägg i UNT den 26/11 är värt att läsa. Författaren sågar Gerle längs med fotknölarna, men utan att förneka att även ateister kan vara intoleranta. Detta däremot är en diskussion som behövs inom Humanisterna, för utan självkritik blir ju varje förening outhärdligt självgod. Sen är det (återigen) bevisat att kultur är nyckeln till ett hälsosamt liv, se UNT än en gång . Skuggutredningen och tankesmedjan Det Osynligas " Parlören - en ordbok för icke mätbara värden " samlade den kanske mest rejäla bevisskörden på det ämnet. Fler saker har hänt sen jag sist gjorde ett inlägg. DO har t.ex. beslutat att en barnskötarelev blev religiöst diskriminerad när hon inte fick bära niqab (heltäckande slöja) under utbildningen. Men vill man ha "osynlig" personal på dagis, hur pedagogiska och välutbildade de än är? Var ska gränsen egentligen gå...

Hösten övergår i vinter

Hösten övergår i vinter, med ett tunt lager av vitt på marken om morgnarna. Den obligatoriska förkylningen slår till. Man längtar till långa soliga promenader men tillbringar halva helgerna i köpcentra på jakt efter vinterkläder till barnen och annat oundvikligt. Och rätt mycket tid i soffan med snytpapper, te, teve, tidning. Ska läsa ut bokcirkelboken " Kan du säga schibbolet ?" - som handlar om några svenskiranier - till nästa helg. DNkultur (som jag inte skulle klara mig utan) hade en intervju med iransk författare idag, en text jag aldrig skulle läst om det inte varit för boken. Båda ger nya infallsvinklar, ifrågasätter det självklara i vårt västerländska sätt att se på världen. Nyttigt.

"Livet är fullt av besvikelser och när allt kommer omkring har det inte ens någon mening"

En lugn lyckokänsla i kroppen hela vägen hem, trots bussträngsel, blöta täckjackor och novembermodd under skorna. Samma känsla som varje gång jag ser en Woody Allen-film. Har inte vi alla fått tampas med hopplösa situationer, liksom. Gör vi inte alla vårt bästa ändå, liksom. Vi kommer fortsätta göra våra små misstag, men åtminstone försöka undvika de stora, liksom. Det är svårt att sätta fingret på vad det är med hans filmer, men det har nåt att göra med att finna sig i denna ödets ironi att vara människa. Att erkänna alla de missriktade drömmar, begär, fel och brister som var och en av oss är mer eller mindre programmerade eller behäftade med. Och ändå, eller just därför, förstå att njuta av de glimtar av gudomlig lycka som ett liv ändå innehåller. Hur mycket ateist man än är. (Eller som berättarrösten säger i filmen: Ibland hjälper illusioner bättre än medicin.)

Bara en kopp till...

En ny arbetsvecka närmar sig. Bäst att hålla nere kaffekonsumtionen, annars kan det gå som i den här filmen (obs: inget för lättskrämda)...